Skräckfilmerna från 1970-talet fortsätter att komma i nya versioner, proffsigare och mer påkostade. Men inte lika läskiga.
”To avoid fainting, keep repeating: It’s only a movie, only a movie, only a movie …” En bättre tagline än den Wes Cravens ”The last house on the left” hade 1972 är svår att hitta. Och historien om flickorna som blir våldtagna och mördade av ett gäng sluskar som i sin tur kastreras och motorsågas ihjäl av föräldrarna var så fasansfull att den förbjöds i många länder. Efter den framgångsrika remaken av Wes Cravens andra film ”The hills have eyes” var det förstås bara en tidsfråga innan någon gjorde en ny version av ”The last house on the left”. Man kan tycka att det är fantasilöst men Wes Cravens film var ju också en remake. Av ett lite mer sofistikerat verk: Ingmar Bergmans ”Jungfrukällan”.
Problemet med de nya versionerna av sjuttiotalets spekulativa gräsligheter är att de trots bättre skådespelare, tajtare manus, snyggare effekter och mer blod inte skrämmer lika mycket. De saknar originalens genuint människofientliga atmosfär som klibbade fast på huden. Scenen i den första ”Motorsågsmassakern” där den svettigt psykotiske liftaren snittar sig själv med ett rakblad är exempelvis obehagligare än hela versionen från 2003.
I nyinspelningarna är offren inte heller lika intressanta som i de gamla filmerna. ”The last house on the left” visade hur brutal terror fick vänsterliberala människor att överge sina värderingar och kuka ur totalt. Kritiker har tolkat titeln ”The last house on the left” som ”den sista familjen på vänsterkanten”. Wes Craven skildrade också sextiotalets krossade optimism. Den nya versionen intresserar sig däremot inte för familjens förlorade oskuld (vilket också var ett bärande tema i ”Jungfrukällan”).
En annan detalj som gjorde den första filmen skrämmande var det lika opassande som omskakande soundtracket: trevlig trubadurpop framförd av David Hess som spelade en av förövarna.
Hur som helst har varken den nya eller gamla versionen av ”The last house on the left” en lika otäck våldtäktsman som Tor Isedal i ”Jungfrukällan”. Ljuden han utstöter med sin avskurna tunga är läskigare än hundra motorsågsmassakrer.
Sent under På stans pressläggning blev premiären av ”The last house on the left” inställd. Filmen kommer att släppas direkt på dvd senare i år.