Stockholm queer filmfestival arrangerades första gången 2006. Programmet spände mellan det sofistikerade (”Petra von Kants bittra tårar”) och det mindre sofistikerade (”Gayniggers from outer space”). I år har man inlett ett samarbete med Pridefestivalen och arrangerar Pride queer filmfestival i Klarabiografen på Kulturhuset. Temat för årets Pride är ”Swedish sin, breaking borders”.
– Begreppet ”queer” är bra eftersom det kan tolkas på många olika sätt, säger programkoordinatorn Erik Alm. Det gör att vi känner oss friare när vi bestämmer programmet. Vi bryr oss mer om att hitta bra filmer än om att alla HBT-grupper ska vara lika representerade. När vi gick igenom programmet märkte vi att det var fler flat- än bögfilmer.

Ett par av filmerna är ”queer” i ordet ursprungliga betydelse: konstiga. Bland annat Ed Woods ”Glen or Glenda”, ett tappert försök att öka förståelsen för transvestiter som slutade i total förvirring. Och ”Thundercrack!”, en bisarr sjuttiotalsfilm som inkluderar i stort sett alla former av mänsklig dekadens samt gorillapetting.
– Vi tillåter oss att visa en del knäppa filmer, säger Erik Alm. De kan också väcka tankar om vem eller vad man är. För säkerhets skull har vi satt artonårsgräns på ”Thundercrack!” och ”Porn theater”, en fransk film om en sunkig porrbiograf dit män kommer för att bli avsugna av transvestiter.

Ni visar också ”Anders als die andern”, en tysk stumfilm från 1919.
– Den säger att det inte är fel att vara gay. Alla kopior förstördes när nazisterna kom till makten men någon hittade en kopia i ett ryskt arkiv. Vi visar också ”Inte som du och jag” från 1957. I den är alla homosexuella sjuka veklingar eller kriminella pedofiler. Den handlar om en kille som börjar hänga med en äldre doktor som har partyn med unga pojkar i sitt hus. De brottas, lyssnar på musik och pratar om konst. Killens föräldrar blir oroliga. Till slut lyckas en piga rädda honom från bögarna.

Programmet är ofta politiskt och underground, det är många filmer om transsexuella östtyska skinnskallar eller HBT-aktivister i Uganda. Finns det ingen risk att Pridepubliken går på ”Sex and the city” i stället?
– Vi har inte nödvändigtvis samma publik som schlagerkvällen i Prideparken. Och vi visar faktiskt ”Itty bitty titty committee”, en känd lesbisk komedi, och ”Freeheld” som vann en Oscar för bästa kortdokumentär, så vi har ingenting emot populära filmer. Vi funderade till och med på att köra ”Mrs Doubtfire” med Robin Williams, men den kändes lite för hetero.