Det har gått femton år sedan den första tv-spelsfilmen, megafloppen ”Super Mario bros” där Bob Hoskins spelade mustaschprydd rörmokare i snickarbyxor. Rent statistiskt borde det ha gjorts åtminstone ett par bra filmatiseringar av tv-spel sedan dess. Men det tycks vara omöjligt att få fason på genren. Den nya actionfilmen ”Max Payne”, baserad på det finska tv-spelet som i sin tur var inspirerat av John Woos blypumpande baletter, vill bryta trenden. Men av förhandsrapporterna att döma suger den ungefär lika hårt som ”Street fighter” (karatespelsfilmen med Jean-Claude van Damme och Kylie Minogue).

Att försöka utse den bästa tv-spelsfilmen är hopplöst. ”Silent hill”, ”Final fantasy” och ”Resident evil”-trilogin brukar lyftas fram som det minst usla som gjorts i genren. Och visst är det kul att se Milla Jovovich strimla zombier med machete – men inte lika kul som att göra det själv med joysticken. Problemet med tv-spel är att de ofta bara erbjuder en plattform där en mängd scenarier kan utspela sig. Mer sällan finns en grundhistoria som är tillräckligt intressant för att fängsla en biopublik under en och en halv timme. Intrigen handlar om att huvudpersonen ska ta sig vidare, samla poäng, komma till nästa nivå. Därför blir filmer baserade på tv-spel lika livlösa som böcker baserade på filmer.

Härom året fördömde den brittiske kritikern Mark Kermode tv-spelsfilmerna. Han drog en intressant parallell till hur publiken har fått egna spelkontroller som styr filmproduktionen. Numera arrangerar alla filmbolag testvisningar där målgruppen intervjuas. Publiken, som inte vet ett smack om dramaturgi, får möjlighet att påverka handlingen. Resultatet blir likriktning, marknadsanpassning och minskad intellektuell skärpa.

Enligt Mark Kermode är det omöjligt att göra bra filmer baserade på tv-spel. Hollywood har inte gjort ett dugg för att motbevisa honom. De mest efterlängtade spelfilmatiseringarna, ”Grand theft auto” och ”Halo”, befinner sig i den oändliga planeringsfas som brukar kallas ”development hell”. Om de inte lyckas ta sig ur den (eller gör det men blir stinkbomber de också) är det nog dags att dödförklara tv-spelsfilmen med ett slutgiltigt ”game over”.