På hennes verklista som börjar med ”skilda världar” 1996 ser man att hon ganska snart började göra personliga val utan strategiska baktankar, det har varit smala filmer sedda av få, men också sådant som blivit brett, från den daggfriska drömflickan i ”Jalla ” till vinterns succé ”Bröllopsfotografen”. För att inte tala om kommande Hollywoodfilmen ’Eat, pray, love’ där hon spelar Julia Roberts bästis i Rom.
Du spelar advokat i bägge sommarfilmerna, väljer du yrkeskvinnor just nu?
- För min del har yrket faktiskt inte varit en viktig del av rollarbetet för både i kärlekskomedin ”Bröderna Karlsson ” och ” För kärleken ” handlar det om andra saker.
Vi går in i ”För kärleken” med en stereotyp, en kvinnoroll som kombinerar karriär med man och två barn, men så går berättelsen över i något annat, hennes mans bakgrund.
I ”För kärleken” rusar fyra människors livsöden fram mot en explosiv punkt: Det är Karin och Moses, gifta med varandra, Francis som tagit sig från Gambia för att tjäna ihop pengar till sin familj samt den falnande tv-stjärnan Bosse, alla under stress. En av historierna bygger på Othman Karims egen erfarenhet av vad som hände när han försökte skicka pengar till sin sjuka pappa i Uganda. Han gick till Union Western Bank för att sända pengar till ett läkarbesök. Men pengarna stoppades av banken, en person med det mycket vanliga namnet Karim fanns på en terroristlista.
Tuva Novotny spelar Karin, gift med Moses som försöker vara på jobbet, hämta sjukt barn på daghem och skicka pengar till sin far under en dag då frustrationen styr.
När Karin är blir som mest stressad och irriterad på sin man, tar hon till en liten gest, hon hötter med fingret.
- Jag ser fingret som ett nederlag, ett tillkortakommande, att hon saknar ord egentligen. En frustration som i en manlig fysik hade blivit ett slag.
Karin är den som gör karriär i familjen och nu ska hon bli delägare i advokatfirman, det finns bara en liten hake ... hennes efternamn, Said.
Man kan faktiskt inte i dag ha ett sådant namn på ett advokatfirma i Sverige. Det intressanta är att vi slår oss för bröstet med vårt flotta integrerade samhälle och invandrarpolitik. Men det är bullshit: Jag ser ut genom fönstret och ser en vit medelklassinnerstad. Vi kan ha marinbiologer som är taxichaufförer här utanför hotellet.
Tuva Novotnys integritet väcker uppmärksamhet, kanske för att hon drabbats av ett ” Du får inte växa upp-syndrom”. Nu är hon 30 år, en vuxen kvinna med man och barn, och spelar tvåbarnsmor för första gången. Ibland har hon fått formulera sig i skrift.
- Det började väldigt tidigt, jag kände mig så obekväm med att bli stylad och sminkad i veckotidningar och magasin. När ett magasin i Danmark ville göra ett reportage, så ville jag vara tydlig. Jag skrev till dem: Så här ställer jag mig till den mediala utseendefixeringen och gullifieringen av kvinnor. Jag ser det som en nedvärderande bild av kvinnor. Så blåstes det upp och blev ett slags manifest som aldrig har existerat, det var journalistens tolkning. Men jag är väldigt tydlig med min hållning.
Men det har ofta handlat om utseendet ...
- Ja, det är klart, jag var 16 sexton och hade plutmun när jag började. Och det är ett hårt jobb att ta sig ur det ... flickiga. Jag hade en jävla tur som fick jobba med Daniel Alfredson så tidigt. Jag tror det var min räddning, att göra rollen i ”Tic Tac”: En 17-åring, med munsår och platta tuttar, fett och lite stripigt hår. Perfekt. Det passade mig personligen bättre för jag identifierade mig mer med den rollen. För att hålla dig kvar i arbetslivet som ung skådespelerska, eller ung kvinna i vilken bransch man än talar om, så måste du visa att du k a n och inte bara att du ser ut.
Men relationen till pressen är viktig.
- Vi behöver er, vi ska marknadsföra en film, vi vill uppmärksamma det vi tror på. Jag vill ju att folk ska se ”För kärleken ” och det engagerar mig att prata om den. Så finns projekt som jag inte gör någon press för alls, för att det visar sig till syvende och sist, att jag inte tror på det.
Men man kan dra gränser, Tuva Novotny drar den framför sin privata sfär. Dit, men inte längre.
På den punkten lärde hon sig något av Julia Roberts i Rom:
- Jag såg vilken benhård koll hon hade. Hon hade ett synfält på 180 grader, stod det en fotograf någonstans i periferin, något som störde hennes koncentration, så bort med det. Hon höll undan sina barn helt, och hon krävde en plats föra att kunna göra sitt jobb. Det var största behållningen av det jobbet.
Man ska inte förakta betydelsen av små debutantfilmer som nästan ingen svensk sett, som ”Original”. Det var när den filmen, producerad i Danmark, visades på Robert de Niros sofistikerade Tribecafestival i New York som Tuva Novotny träffade en agent som hon tyckte mycket om. Två veckor senare kom ett manus som hon bad Tuva titta en extra gång på. Hemma i Köpenhamn gjorde Tuva gjorde en tape som hon spelade in med sin man och skickade i väg. Några veckor senare var jobbet i Rom som Julie Roberts bästis klart.
Så där arbetade Tuva Novotny i ett system hon känner sig helt främmande för.
- Ibland fick jag nypa mig själv och säga: Släpp nu den här jävla svenska ”Det är bara ett vanligt jobb”. För det är klart att det är häftigt att sitta där med den som jag ändå hade beundrat som barn. Hon har pondus och trovärdighet som sträcker sig utanför att hon är långbent och snygg.
Och i den relativt osedda ”Original” som fick ett par kopior och några veckor på svenska biografer, gör Tuva Novotny en av sina roligaste roller. I denna debutfilm som letar efter ett nytt färgrikt filmspråk, har en fin rollista med Ghita Nørby och ett ojämnt Gondry-inspirerat manus, spelar Tuva Novotny en arg feminist. En ilska man kan förstå, med tanke på männen som omger henne.
- Klädd som den amerikanska arbetartjejen, rå-glammigt 50-tal. Man får ta ut svängarna.
Tuva Novotny har sina favoritregissörer:
Ulf Malmros som hon jobbade med i ”Bröllopsfotografen”. Men först och främst ”Smala Sussie ”, den märkliga rapport från sunkigaste Värmland med en dumsnäll titelroll.
- Sussie var inte alls svår för mig. Jag har ju vuxit upp i Värmland där drogerna flödade , det gör de ju överallt på landsbygden. Sedan har vi skruvat rollerna.
- Lite zigenarfilm, tycker jag. Första filmen jag såg på bio och som präglat hela mitt filmintresse, var ”Zigenarnas tid”. Det finns lite av den själen i Ulf, tycker jag.
Andra favoriten är Simon Staho som hon gjorde ”Dag och natt” och ”Bang Orangutang” med.
- Jag älskar att jobba med Simon Staho, med honom är det som med Othman Karim inför skådespelarna: ”Frihet under ansvar”, tillräckligt trygg och kunnig för att stå tillbaka när han förklarat hur han vill ha det och låta oss komma med förslag. ”Dag och natt ” innebar också ett förarbete som var otroligt spännande och givande, jag jobbade på ett centrum för hemlösa, prostituerade eller missbrukande kvinnor i Köpenhamn. Det var en erfarenhet
Men det spelar ingen roll hur många attribut man lägger sig till med, en annorlunda gångstil eller rätt rätt piercings. Utan en mänsklighet som du själv kan relatera till , är allt det där jobbet som kan ha tagit ett halvår fullständigt bortkastat.