Nu: Koncernkontor för Vattenfall
Sturegatans flottaste bar och musikställe hette länge Lydmar och fanns i foajén till hotellet med samma namn. Smeknamnet "Den svarta musikens Debaser" var välförtjänt. Snygg lounge-ig lokal, begåvad musik med sällsynt bredd och så de ständiga konstprojekten med få hämningar. Vid rodret som musikchef stod Ingmari Pagenkemper från vintern 1997 till stängningen i mars 2006.
En förlust många fortfarande djupt beklagar.
-Konsekvensen i musikvalet på Lydmar bestod i att det skulle vara sådant som jag och Pelle Lydmar gillade (skratt). Det råkade bli så att det nästan uteslutande blev svart musik; jazz, world music, soul, allt möjligt. Vår styrka var att vi var extremt tillgängliga. Det var aldrig entréavgift och nästan aldrig gästlista. Vi förstod att det fanns en oerhörd marknadsföringskraft i att spendera pengar på konst och musik - vilket en massa andra företag upptäckt först nu. Man ska absolut inte slå sig på bröstet, men vi fattade tidigt att det här var en bra ingång till de målgrupper man är intresserad av att ha. Våra gäster var mellan 25 - 30 år och jobbade antagligen med något kreativt, men kunde vara folk från förorten eller Östermalmare och utländska hotellgäster. En väldig mix. Det alla hade gemensamt var hela tiden att de gillade bra musik, bra konst och en bra atmosfär.
Vilken kväll på Lydmar minns du med mest värme?
- Ooj, det var så många. Måste jag välja får det bli när vi hade en av våra årliga musikfestivaler och Norma Jean Bell och basistprästen Kenny Bobien, som egentligen är gay men "fått hjälp av Gud" att skaffa sig fru och barn. Det var en väldigt stämningsfull kväll med spelet mellan kyrkan versus det världsliga. Mycket partaj och väldigt roligt.
Idag är Ingmari Pagenkemper "entertainment manager" på Berns, vilket inkluderar den stora konsertavdelningen, Chinateatern och allt som har med underhållning och musik att göra inom resten av etablissemanget.
Vilka ställen har tagit över Lydmars roll idag?
- Som jättetrevlig mötesplats är väl Anglais närmast. De är extremt framgångsrika och bjuder på väldigt bra musik, men profilen är kanske inte lika stark som Lydmars. Jag gör mitt bästa för att skapa samma anda och öppenhet och kreativa mötesplats på Berns. Det är klart att jag ser tillbaka på Lydmar med nostalgi, men det är ganska bortspilld energi. Jag minns de åren med stor glädje, men nu är det nya tider och det är precis lika roligt att vara en del av det som händer nu..