NU: Hotellet Scandic Malmen
Götgatan 49–51
Malmen stod färdigt 1951. Det kallades ”banketthotell” och byggdes för stora evenemang. Ett trettiotal år senare tog postpunkarna över lokalen. Tom Talomaa – en av Max Martins nutida kompanjoner – drev klubben. Stora hår och svårartade Johnny Thunders-komplex härskade. New York Dolls Syl Sylvain spelade här jämte Duran Duran, Mink DeVille, Gun Club, Stevie Ray Vaughan, Tom Verlaine och LL Cool J. Det dåvarande svenska rocklandslaget med Imperiet i täten likaså. Micke Goulos startade klubben Zanzibar och blandade vit funk med jazz och hiphop.Tomas Gylling kontrade med reggae och world music.
Hissarna intill Tjärhovsgatan att få ner instrument och förstärkare med finns kvar. Tillsammans med Fred Asp, trummis i just Imperiet, letar vi efter andra rester av det som var Stockholms framgångsrikaste rockklubb under 1980-talet.
– Trappan måste ha kommit ner här, säger han och pekar på stengolvet, och i så fall började ju bardisken redan här. Det var där Christian Falk kom fram till mig och frågade om jag ville gå med i Imperiet och åka till CBGB och spela. ”Nja, kanske, jag vet inte”, svarade man förstås (skratt), men sedan gick vi och repade och det lät så otroligt bra direkt.
Asp ”bodde” på Ritz under flera år.
– Man sågs nästan varje kväll. Alla musiker som spelade här fick vip-kort och gick in gratis, på det viset funkade det som Nalen verkade ha gjort under jazzåren.
I ett lagerutrymme invid hotellkorridoren hittar vi några blodröda rester av den porriga plyschtapet som prydde klubbens i övrigt svarta inre. I ett hotellrum på höger sida sitter en skriven hälsning från Imperiet och deras sista spelning i Sverige: ”Här föll Imperiet – 11 september 1988”, signerat med Thåströms, Christian Falks och Fred Asps autografer. I mindre stil har någon lagt till ”Skönt att vi har slutat”. Budskapet är nu inramat.
– Det här måste ha varit backstage. Jag minns att vi skrev det där. Vi fick guldskivor för en platta den kvällen, det var mycket festande och nån jävel snodde min. Fast vi gjorde en av våra bättre spelningar. Det var väldigt laddat, en jäkla energi, säger Fred Asp som senast släppte en skiva med Wislawa Szymborskas dikter och nu arbetar på ett nytt musikprojekt.
Gångarna under hotellet fortsätter att locka musiker.
– Debaser bokar in sina artister hos oss nuförtiden. De ber alltid om ”Imperiet”-rummet, det är vedertaget, fast det råkar vara det minsta vi har. Banden trivs här nere i källaren för det är tyst och mörkt. Härnere stör man inte så mycket, konstaterar hotellchefen Petra Lindholm – som själv varit gäst på Ritz och nu tänker göra om gamla Bullwinklespuben en trappa upp till en krog med tydlig musikprofil.