ELEKTRONISKT ÄR TEMAT när klubben The X-Dump Filesystems intar Sugar Bar på tisdagkvällen. De bjuder inte bara på tre live-framträdanden av laptopartister, utan flyger även in VJ:n The C-men från Holland som bjuder på visuals gjorda på gammelmodiga Amiga-apparater.
Bland kvällens liveartister finns rutinerade svenska drum´n´bass-producenten Materia, som just nyligen börjat spela live.
- Min första livespelning var i Denver på en iMax-teater, i höstas, berättar Materia (eller Jan Warnstam som han heter privat).
- Jag spelade innan en diskussion om etik angående sökandet efter liv i rymden. En astronaut som gått på månen, Russell "Rusty" Schweikart, var med i diskussionen. Då spelade jag mjuk 808-electro med rymdljudssamplingar för att inte skrämma någon.
MATERIA HAR GJORT musik sedan 1988, då han började leka med sin Amiga 500. Sedan dess har han hoppat mellan olika genres inom den elektroniska musiken, men främst gjort sig ett namn på drum´n´bass-scenen där han släppt otaliga låtar på skivbolag över hela världen.
- Nästa släpp är ett samarbete med en engelsk kille som bor i Thailand. Låten släpps på vinyl av det australiska skivbolaget Climate.
På tisdag spelar han alltså live i Stockholm. Till sin hjälp har han kollegan Hans-Göran Wendelhof (som varit med och förberett spelningen men inte själv kan vara med), och programmet FL Studio.
- De flesta som spelar på laptops använder ett program som heter Ableton Live, men FL Studio är min favorit. Det är ett program som är tillverkat av en ensam snubbe i Frankrike. Jag har använt det i tio år.
- Att spela live på riktigt, och inte bara spela upp i stort sett färdiga låtar, är att ge sig ut på hal is. Någonting brukar gå fel, men det brukar bara uppskattas av publiken när det låter konstigt. Då vet de att man gör allt på riktigt.
På Stans klubbredaktör Märta Myrstener skrev nyligen på sin blogg att drum´n´bass är pretentiöst och att hon fruktar en ny våg. Vad säger du om det?
- Folk säger så mycket. Drum´n´bassen ballade ur lite mot slutet av 90-talet och blev väldigt hård, och de som gillade den mjuka mainstream-grejen slutade att lyssna. Men det var inget som dog. Det görs fortfarande mycket bra musik, men också en del dåligt. Nu har det blivit mainstream i England igen och mycket låter som punk blandat med barnmusik. Man hör att målgruppen är 14-åringar som tar alla droger som finns.