Vad är det roligaste som händer i helgen?
Alex Schulman: Erik Torstensson firar 30 år med en fest på V. Med tanke på hur snuskigt rik han blivit på den där byrån Saturday så är vi många som hoppas på en osannolikt generös kväll. Att det ligger diamanter till damerna och klockor till herrarna vid kuverten.
Özz Nûjen: På lördag är jag på Stephen Simmonds klubb Mosquito room på Berns. Jag hoppas få höra gamla soulklassiker och hiphop från 90-talet. Ja gälskar hårdrock också, men det lär jag inte få höra där.
Danjah: Jag åker till Trondheim i Norge för att uppträda på en liten reggaefestival. Jag var i Oslo och spelade tidigare i år. De går loss i Norge, de är inte så blyga. Tjejerna är inte alls blyga där, jag gillar det.

I helgen hyllar Olle Ljungström, Neneh Cherry och andra svenska artister Joe Strummer och the Clash på Södra Teatern. Vilken artist skulle du vilja hylla?
Alex Schulman: Jag skulle vilja ordna en hyllningskonsert till Cornelis. Det var ju så helvetes inne på 90-talet, men nu då? Vem hyllar Cornelis idag? Varför har alla glömt bort honom?
Özz Nûjen: Om jag fick välja skulle jag hylla Prince. När jag växte upp i Rinkeby på 80-talet gillade alla Michael Jackson, men jag var så klart tvungen att gå mot strömmen. Jag gillade att han var så mångkönad och flippad. Min sångröst är dålig så jag skulle inte sjunga nåt själv, utan bara agera som Prince. Jag är nästan lika kort.
Danjah: Neneh Cherry är jag bekant med, får jag passa på att hälsa henne? Neneh, det var ett tag sen! Jag skulle nog hylla ikoner som har inspirerat mig genom åren, som Latin Kings och Bob Marley. Jag skulle bjuda in Sveriges hetaste artister inom hiphop och reggae, som Million Stylez och Lazee.

I gårdagens På stan-bilaga var vår redaktör Axel Björklund ute med tre 50-plussare för att testa nöjeslivet. Är Stockholms nöjesliv för ålderssegregerat? När kände du dig gammal senast?
Alex Schulman: Det är det definitivt. Nu får man leta länge innan man hittar hela spektrat. Men det finns! På Golden Hits, till exempel. Och på teatergrillen en torsdagkväll. Senast jag kände mig gammal var igår på julfesten. Vi hade ätit och drinkat. Festen lade in en växel till. Det kom in järn. Då gick jag hem till min gravida tjej. Det var gammalt beteende.
Özz Nûjen: Ja, det är för ålderssegregerat överlag i hela samhället. Det är en svår västvärldssjukdom. Allt ska vara så fräscht och nytt och alla ska vara med på det nya. Jag känner mig gammal varje dag, men jag gillar det. Jag blir mer och mer tillfreds med mig själv hela tiden.
Danjah: Det är tråkigt när 18-åringar inte får komma in på spelningar, de är ofta de mest hängivna fansen. Jag är 23, men jag kan känna mig gammal när jag är på 23-års klubbar. Det är kanske för att jag är ung pappa. Jag fick barn när jag var 17 och var mest hemma när jag var 18-19. Efter det var det konstigt att se hur folk beter sig när de går ut.

Det lackar mot jul. Ser du fram emot julen? Hur ser dina jultraditioner ut?
Alex Schulman: Jag firar med mina bröder och brorsbarn. Jag klär ut mig till tomte och så skrämmer jag skiten ur min guddotter Signe. Jag stirrar på henne tyst i någon minut och sen skriker jag alldeles för högt: “AJ MIN RYGG!” Och så faller jag ihop på golvet. Då vet inte Signe vad hon ska göra alls. Ska hon hjälpa mig upp eller vad?
Özz Nûjen: Jag ser inte fram emot julen. Jag ogillar den i stort. Om jag fick välja skulle jag strunta i den helt och hållet. Min jultradition är att bli tvingad in i traditioner av flickvänner, kompisar och andra. Man ska vara givmild, snäll och tänka på sina medmänniskor på julen, men så borde det ju vara året runt. I den här givmildheten finns också girighet. Barnen som skriker, besvikelsen i ögonen över ännu en mjuk klapp och pappan som biter ihop när han får ännu ett par strumpor.
Danjah: Jag har bara bröder och vi brukar samlas på julen, vi ger julklappar till barnen och äter god mat, men inte typisk julmat. Nu för tiden blir det bara presenter till barnen, vi gamla behöver inte massa julklappar. Det finns en mening med julen, man firar Jesus födelse, men det glömmer folk bort. Budskapet är att man ska vara tacksam för livet, vara med sin familj, och ger man saker ska det vara från hjärtat. Tomten, stressen och kriget på stan efter materiella saker känns falskt. Jag tror på Jesus, men personligen tror jag faktiskt inte att Jesus föddes just den här månaden.