Kvarnenbartender och sångare i Weeping Willows.
”När jag var en liten pojke hände det att pappa tog med mig till Kvarnen i samband med fotbollsmatcher. Det var väl i mitten av 70-talet. Vi åt där innan vi gick till Söderstadion. Sen när man blev gammal nog att gå dit själv var det ju inte ballt alls på Kvarnen, det var mest ett ölställe med sura servitriser.
I början av 90-talet hängde jag på Kvarnen varje dag. Då jag var arbetslös blev det så att jag började jobba lunch där ibland, och så småningom även i baren. Nästan alla som gick dit då var stammisar. Vi brydde oss verkligen om stället, det kändes som att vara hemma hos någon då. Ibland sov man där, om man stängde en kväll och sen skulle jobba lunch kunde man gå och sova i hörnet, längst in i ölhallen.
Som bartender var det lätt att jobba. Rom och cola, gin och tonic och irish coffee var de mest komplicerade sakerna. Jag tror aldrig att det gjordes en cocktail där inne på 90-talet.
Jag och Tomas som jobbade där upptäckte Kvarnens källarförråd och blev lovade att få ha replokal där mot att vi röjde ut källaren. Det var perfekt att repa i samma lokal som stampuben. Snart började flera andra band också att repa där, som Bob Hund, Nomads och Atomic Swing. Man hämtade bara nyckeln i köket och gick ner i källaren. Banden repade gratis mot att de spelade på Kvarnen ibland. Det var en bra deal, men vi drack ju en del öl också. Efter en spelning frågade Stefan Sundström mig om jag ville sjunga med honom. Det var hans band som blev Weeping Willows. Jag snodde hans band. Det blev succé över en natt.”