Sommaren står för dörren. En långsam solnedgång över Årstavikens vatten. Folk från hela stan på plats, unga, yngre och äldre. Ett gäng småttingar likaså. Konst. Sittmöbler. En scen. Matgäster. Rykande biffar på grillarna och öltappar i baren. Flotta cocktails en trappa upp. Och så den svävande dansmusiken, den som förvandlar bilbullret uppe på Skanstullsbron och dess Söderled till ett avlägset sorl.
Ungefär så kan det bli ikväll – om Jakob Grandin och kompanjon Johan Wiklund får önska fritt.
Trädgården, klubben vid samma bro som de öppnade förra sommaren, gav dem en oemotståndlig mersmak.
Grandin och Wiklund lyckades under några varma veckor att locka tiotusentals gäster som ville roa sig fjärran från glidiga Stureplan, biriga Medborgarplatsen, rockiga Skånegatan och hipstertäta Hornstull. Gäster – av ungt/halvungt indieslag – som valde att umgås och festa under bar himmel i stället för i säsongens gubbrum. Tillsammans skapade de en stämning som också präglade klubben på Restaurang Flemings som de båda nöjesentreprenörerna drev i flera år på Kungsholmen.
Nu slår de upp grindarna för ett långt större kultur- och nöjesprojekt. De har jobbat med det i hemlighet i över ett år.
– Det finns så otroligt många olika typer av krogar och barer i Stockholm, men nattklubbarna är väldigt snarlika, så strukturerade och formella. Det vi ska göra här finns faktiskt ingen annanstans i Stockholm, konstaterar Grandin – som nu vill nå fler än nattfolket i upprullade Our Legacy-chinos och Wayfarer-bågar.
– Huset under bron ska vara folkligt och öppet för alla, understryker han. De båda upphovsmännen lovar bara halvt på skämt en rymlig barnvagnsparkering för huvudstadens samtliga lattemammor och lattepappor.
Så sent som den 18 november var allt det som på Hammarby Slussväg 2 nu är nymålat och just ihopskruvat bara drömmar. Två klubbentreprenörers yviga vision om ett nytt slags kultur- och nöjesetablissemang.
Jakob Grandin och Johan Wiklund hade förvisso flyttat in i de två tomma husen snett bakom Eriksdalsbadet då, Tullverkets forna fastigheter. De satt där en trappa upp beväpnade med laptoppar, lankigt kaffe i plastmugg och hämtmat och jobbade på sitt koncept. Men de filade fortfarande på tillståndsansökan och pratade försiktigt om de många byråkratiska hindren. Ansökan skickades in 1 december.
– Den här stelheten i byråkratin är ändå skön på ett sätt: Gör man rätt så gör man rätt, liksom. Man kan inte vara nonchalant, konstaterade Johan Wiklund då.
På eftermiddagen den 25 februari kom ett uppspelt mejl från Grandin: ”Miljö har godkänt oss! Tillstånd har godkänt! Vi jobbar mot det slutgiltiga!”
Den 11 mars fick de så förhandsbesked om ett kommande serveringstillstånd. Det som rör uteserveringen, som ska vara öppen 11–1, är till att börja med beviljat ”under ett års prövotid, enligt 7 kap 5 § AL. Detta för att säkerställa att sökanden kan driva verksamheten till denna tid utan klagomål från närboende.”, inskärper utskottet i sitt beslut.
Finansiering och lokaler är en förutsättning för den som ska starta krog- och nöjesverksamhet i Stockholm, men det allra viktigaste styr just Socialtjänst- och arbetsmarknadsnämndens tillståndsutskott över:
Serveringstillstånd. Ett sådant som man får genom att etablera en ”förtroendefull relation” med myndigheterna.
Jakob Grandin och Johan Wiklund förefaller ha gjort den hemläxan. De har studerat alkohollagstiftningen. De har egna pengar och stöd från både en underleverantör, SEB och statliga ALMI som främjar nyföretagsamhet. De verkar dessutom orädda. Uppvisar en nästan amerikansk aptit på ”utmaningar”.
– Man löser de problem som uppstår efterhand, ett steg bakåt, två framåt, sammanfattar Grandin och får det att låta enkelt.
Utan handläggare Michel Zarkov vid Tillståndsenheten på Swedenborgsgatan 20 hade Huset under bron ändå knappast haft premiär i kväll.
Det är hans tjänsteutlåtande som fick utskottet och dess moderata ordförande Marie Ljungberg-Schött att tillstyrka ansökan i mars.
– Det vi tittar på är om de sökande har en skötsam ekonomi, serveringstiderna, ordningsfrågor och vaktvillkor, bullersituationen, brandsäkerheten i lokalen och ställets inriktning, berättar Zarkov.
– Vi ser också om stället är i närheten av trafikleder, om det finns någon känd missbruksproblematik eller brottsbelastning i området. Allt det här inhämtar vi genom remisser till polisen, skattemyndigheten, brandmyndigheten, miljöförvaltningen och stadsdelsnämnden.
Han beskriver ansökan för Huset under bron som ”seriös”. Konceptet ”intressant”.
– Det har funnits farhågor att det här projektet kan innebära störningar för de boende i området, men vi utgår förstås från att de sökande gör som de har sagt att de ska göra. Och vi har ju tillsyn på alla de ställen som fått tillstånd med oanmälda inspektörer fyra, fem gånger varje år, tätare om det kommit in klagomål, påpekar han.
Den 9 april hade Jakob Grandin och Johan Wiklunds vision förverkligats i form av nyreglade amfilika läktare och just nedstoppade vårlökar intill Årstavikens vatten. Inklädda lastpallar bildade mobila sittmöbler och bord. Huset under bron började likna ett hus för kultur, mat och nöjen. Tillsammans med en handfull medarbetare har de sedan dess spurtat mot premiärdatumet:
Bokarna för kulturevenemangen är sedan länge i full gång. Kontoret är nu fullhängt med arkitektskisser, färgprover och scheman över sommarens DJ:s; Force Majeure, klubbduon Pom Pom, Lång-Kalle, Chapel Hill & Co, Audiofon med flera.
– Ambitionen är att verksamheten ska vara så omfattande att den kommer att sysselsätta mellan 30 och 50 unga personer, säger Wiklund.
Huset under bron ska leva från förmiddag till natt: Konst och annan kultur är själva fundamentet för verksamheten. Fotoutställningar, en skulpturpark och videoinstallationer står i sommarens program. Kaféet, inrymt i en parkerad amerikansk husvagn, ska undsätta kaffesugna hela dagen och dessutom rymma konstutställningar. Ett trådlöst bredband finns för nätssurfarpubliken. Lunchserveringen – lagad i ett flyttbart arton meter långt kök – ska övergå i middag och grillat kött. Middagsätandet direkt under bron kompletteras under kvällarna med musik och klubbhäng, DJ:s, barer och rimligt volymsvaga orkestrar. Ljudanläggningen – tjugo småhögtalare riktade nedåt – är upphängd i brospannet i vajrar av en specialist som vanligtvis jobbar med oljeplattformar och fullriggare. Containrar och bullerabsorbenter ska se till att skärma av ljudet. In en lite flottare cocktailbar på baksidan av huset finns dessutom möjligheter till ett stillsammare snyggsippande för den med dylika böjelser.
Tolfte mars 2010. Jakob Grandin står under brospannet med det formella, skriftliga, serveringstillståndet i handen. Det kom just med posten. Kolgrillarna är redo. Trädgårdsburgarna med corndip och french fries a´175 kronor kan tillagas. Baren är byggd. Scenen redo. Brandskyddsmyndigheten har givit sitt klartecken. Nu är det upp till bevis.
– Det är bara lite finjusteringar kvar nu, säger han. Några till skyltar ska upp, lite småbyggnation, men allt är på plats. Det känns jättebra.
Återstoden av maj månad blir en utvärdering av ”vad som önskas och vad som funkar”. Grandin är medveten om att hela satsningen står och faller med reaktionerna från de närmaste grannarna på andra sidan viken.
Blir de störda – läs: arga – så hänger tillståndet löst.
– Vi kommer att dra åt mer akustisk musik, säger han med en gest mot scenen som rests under Skanstullsbrons mäktiga spann, ett hundra procent regnsäkert tak.
– Det går bara inte att ha rockband som Dundertåget här, som på Trädgården förra sommaren. Vi ska dessutom täcka upp bakom scen med en fyra meter hög ljudisolerande vägg, samma sak mot viken. Betongen i bron reflekterar ju alla ljud.
Varför allt detta just här, under Skanstullsbron?
– För att vi såg potentialen förra sommaren, att det funkar. Det är en stor och unik plats och här kan vi göra det på vårt sätt. Skulle vi ha valt en lokal på Stureplan så hade vi tvingats anpassa oss till en massa kriterier som folk har där. Här visar vi vad man kan göra.
Johan Wiklund nickar.
– Här står vi själva för alla steg: för restaurangverksamheten, kulturutbudet, klubbarrangerandet, allt. De flesta underleverantörer vi träffar tycker det är kul att vi gör det här precis som vi vill.
Vad händer när det störtregnar?
– Förra sommaren minskade publiken med ungefär 30 procent vid dåligt väder. Här vet vi inte hur utfallet blir, men vi vet ju att det inte regnar in under bron ens om det öser ner, säger Jakob Grandin och ler.
De är övertygade om att Stockholm längtar efter alternativ. Kul utan standard 1A-upplägg. Andra former för att ta del av både kultur och nöjen.
– Jag tror det finns ett behov av att få vara lite fri, säger Johan Wiklund på det där lite svävande sättet som de båda uttrycker sig på när de försöker ringa in vad de drömt om i över ett år nu.
– Ett ställe utomhus, under en bro, inte så kontrollerat. Lite mer... punk än att stå ner i city i en krog som liknar en Finlandsfärja och dricka svindyra gin och tonics.