Inget jam för Stevie
Lördagen den 17 juli 2004 är Stevie Wonder, efter att nyss hyllats efter sin spelning på jazzfestivalen, spelsugen. Han åker till jazzklubben Fasching som har jamsessions under hela festivalen för att spela lite till, men kommer två timmar innan klubben öppnar. Snopet för Stevie, mer snopet för Fasching.
Johnny Cash på gudstjänst
Johnny Cash åker direkt efter konserten på Kungliga Tennishallen 1972 till gudstjänst i Filadelfiakyrkan. Det är fullt med folk då pingstkyrkan annonserat ”efterfesten”. Cash lämnar två tusenlappar till kollekten.
Elton John dämpar blå ljus
Elton Johns manager tvingar polisen att tejpa igen baksidan på blåljusen så att John inte ska bländas när han får poliseskort. Under ett annat besök beställer Elton John upp 60 flaskor Chablis till sin loge.
Charlatanssångaren äter tabletter
The Charlatans sångare Tim Burgess vägrar uppträda på Lollipopfestivalen tills en doktor lurar honom med en huvudvärkstablett och att säga något i stil med ”Detta piller får jag egentligen inte ge dig. Du får inte nämna för någon vem du fått det av”.
Dylan får skjuts
Vissa som sett en Bob Dylan-konsert klagar över hans bleka scennärvaro. I Stockholm 1991 höll det på att inte bli någon närvaro alls. Dylan bestämde sig nämligen för att ta en promenad, men gick vilse. Lyckligtvis blev han igenkänd av ett turistande par, på väg för att se Inner Circle på Gröna Lund. De gav honom skjuts till Cirkus.
Tupac på efterfest
I november 1989 spelade den amerikanska hiphopgruppen Digital Underground på Tranan i Stockholm. Dagen därpå besökte de Uppsala och hamnade på efterfest hos Peter Lindholm, som numera är journalist på Metro. Denne fick, förutom ett kassettband som han sedan slarvade bort, sin toalett nerspydd av en av gruppens medlemmar. Det blev den nu framlidne Tupac Shakurs enda framträdande i Sverige.
Nina Simone får ingen uppmärksamhet
Under 80-talet hade Jazzfestivalen ett samarbete med Café Opera. En kväll kom världsstjärnan Nina Simone till dåtidens coolaste klubb. Omgärdad av ett divarykte, men, framför allt, med en röst som brukade bemötas med andäktighet. Så icke på Caféet. Folk åt och drack. Simone tog ton. Folk åt och drack. Hon började på nästa låt. Och folket, de åt och drack. Nina Simone blev tyst. ”Thank you. For nothing”, var det sista som hördes från scen.
– Det var ju pinsamt!, minns Nina von Krusenstierna, en av Café Operas grundare.
– Vi kände oss som ett gäng byfånar. Alla ville bara sitta och dricka sprit.