Axl Rose kollar på fyrverkerier.
När Guns N’Roses spelar i Globen är de världens största rockband, rentav det sista klassiska rockbandet innan grungerock, indie och dvd-utgåvan av Spinal Tap gjorde det omöjligt för band att vara så oironiskt självupptagna. Gruppens sångare Axl Rose har muterat till en bisarr mix av Elton John-primadonna och nyrik redneck och har för vana att komma sent till sina egna spelningar. Väldigt sent.
Det är mitt under Vattenfestivalen 1992 och klockan nio ska bandet gå på scen i Globen för den andra av två utsålda spelningar. Rose är dock fortfarande på sitt hotellrum. En stund efter nio kommer så rocksångaren ner till hotellets foajé, fast till chaufförens häpnad går han inte mot den väntande bilen utan till hotellets bar där han sätter sig och spelar roulette i en och en halv timme.
När han till slut åker i väg mot Globen beordrar han bilen att stanna mitt på Skanstullsbron. Här ställer han sig och tittar i lugn och ro på fyrverkerierna, allt medan busvisslingarna haglar i konsertarenan.
Enligt Mick Walls bok ”W. Axl Rose” introducerar han senare på kvällen Bob Dylan-covern ”Knockin’ on heaven’s door” med orden ”På den här låten kanske ni som har sovit hela jävla konserten kan sjunga med också”. Buropen fyller salen så Rose lägger för säkerhets skull till att ”om ni är uttråkade borde ni sparat era pengar och gått och sett fyrverkerierna i stället!”
Nästa gång Guns N’ Roses spelar i Globen, 2006, har alla medlemmar utom Rose lämnat bandet. Det har knappast gjort sångaren mer ödmjuk. När han lämnar landet har han skapat rubriker över hela världen efter att ett bråk med vakten Pascal Håkansson på Berns slutat med att Rose bitit vakten i benet. Vakten åkte till akuten för en stelkrampsspruta, Rose åkte in i häktet. ”Han var helt skogstokig. Han skrek att han skulle mörda mig” berättade Håkansson senare.