Söndag 19 och måndag 20 april gör Tina Turner dubbla konserter i Globen i Stockholm. Författaren Björn Ranelid, som i fjol inledde sitt ”Sommar”-program med att spela ”en av världens tre bästa rocklåtar”, Turners monsterhit ”Simply the best”, beklagar att han inte kommer att vara där.
– Det finns tyvärr ingen möjlighet. Inte en chans. Däremot ska jag och Margaretha gå på Bruce Springsteen i sommar.
– Jag har faktiskt bara sett henne en gång, i Köpenhamn, för länge sedan. Hon är så oerhört stark på scenen, det är en människa med en enorm utstrålning, jag tycker mycket om att titta på henne. Jag ska inte gå in vidare på detta, haha.
Jo! Gör det! Vad är det du har fastnat för hos henne?
– I hela världen finns inte mer än tio artister med en karriär på över 25 år. Tina är en av dem. Hon är lika stark och härlig att titta på i dag som någonsin. Unga fotomodeller borde titta på henne, haha.
– Jag brukar inte uttala mig om kvinnors utseende, men när det gäller Tina så skäms jag inte för att säga detta. Jag har sett Tina på Youtube, när hon gör ”Simply the best” – jag kan lyssna på opera, på Pavarotti och Caruso, jag kan lyssna på fransk visa och chanson, Piaf – men när jag ser Tina gå upp där på scenen är det ett hopp för mänskligheten. Hon är oerhört attraktiv att titta på.
Hur kom du i kontakt med henne?
– Det första jag hörde av henne var ”River deep, mountain high”, som hon gjorde tillsammans med Ike på 60-talet. Det är ju tragiskt, hans beteende, och Phil Spector, som ju har blivit dömd för mord nu… ”River deep”, den är mycket märklig i rytmen, och tematiken, det är så konstiga växlingar i tempot. Den måste vara väldigt svår att göra.
– Men jag har fortsatt följa henne. Jag hävdar att en av de tre bästa rocklåtar som har gjorts är ”Simply the best”.
Om ”Simply the best” är en av världens tre bästa rocklåtar, vilka är de andra två?
– Det är Bruce Springsteens ”Born to run”, givetvis, och Elvis Presleys ”One night”. Men Tinas – “Simply the best” – rytmen, det är inte klokt så bra det är. Man måste se henne när hon gör den också, hon gör konstiga, knixiga rörelser. Hon är bra när hon gör ”Proud Mary” också, men det är lite för mycket koreografi då.
När lyssnade du på henne senast?
– I går. Och i förrgår, innan jag somnade, så lyssnade jag på ”I’ll be where the heart is”. Den är lite långsam, fantastiskt, enormt bra. Nästan lika bra som "Simply the best", men den håller jag ändå högst.
– Det är så kul att jag får prata om musik! Jag har aldrig skrivit om Tina, men jag har skrivit om Pavarotti och Jussi Björling. Ja du, de får duka nu, era musikkritiker, det blir farligt när jag börjar skriva om Gud och fotboll och musik. De kommer säga, ”det är inte möjligt, håll honom borta! Håll honom borta!”
Skulle du vilja skriva om Tina Turner?
– Jag har aldrig bett att få intervjua någon. Men jag skulle gå sju mil, åtta mil – jag skulle springa tio mil, det är dubbla marathonlopp – för att få intervjua Tina Turner. Tänk dig det! Det skulle bli en helt unik intervju. Det skulle ta eld. Det skulle bli en epidemisk spridning av glöden. Det skulle bli en succé på Youtube.
"Kvar står hon på scenen som en evig maskrosamazonkvinna" På stans konsertredaktör Nanushka Yeaman porträtterar Tina Turners 50-åriga karriär.
Tina Turner på Globen, Globentorget 8, t Globen, söndag 19 och måndag 20 april kl 19.30.