Dolly Parton charmar och avväpnar svårflirtade med sin avslappnade självironi. I helgen spelar hon på Stadion.
Undrar du vad som får Dollys fans att slicka på säkerhetsbältet i den bil hon suttit? Eller bygga upp en kopia av hennes barndomsruckel på egna bakgården? Skratta lagom, efter konserten på fredag kanske du beter dig likadant. Kvinnan som kallats allt från ”accidental feminist” till ”botox fox” har en förmåga att charma de mest svårflörtade med sin avslappnade självironi (”it costs a lot of money to look this cheap”), positiva energi och vackra countryröst.
62-åriga Dolly är ett paradoxalt och fascinerande fenomen. Jordnära och Las Vegas-glittrande. Smart med bimboutseende. Den amerikanska drömmen och Barbiedockan personifierad. En kvinna kapabel att skriva ett mästerverk som ”Jolene”, och ändå inte tveka över att slänga in MC Hammers ”U can’t touch this” eller göra om Baha Mens ”Who let the dogs out” till ”Who let the hogs out” (hogs=svinen). Ett Elvis-fan som live beklagar Kungens bortgång genom att sjunga en duett med världens sämsta Elvis-imitatör. Men vem bryr sig? Det är ju Dolly. Suverän låtskrivare och multiinstrumentalist. Inspiratör och förebild för oräkneliga kvinnliga artister.
Och säg den manliga stjärnveteran som håller samma nivå i dag som de gjorde i början av sin karriär. Sett i det perspektivet är Dollys hyllade bluegrassalbum ”The Grass is blue” och ”Little Sparrow” ännu större praktprestationer. För att inte tala om att hon på nästan egen hand fört ut countrymusiken i världen. Och trots dödshot stått fast vid sitt stöd till transsexuella.