09.06 Tar bussen till jobbet
Bo Kasper Sundström, 46, stiger på bussen vid Skogskyrkogården i Stockholm. Han är på väg till jobbet och han har en gitarr i handen. Det har varit några bra morgontimmar i huset i Gamla Enskede med barnen, tolv och fem år, och hustrun Lena Sundström, krönikör i Aftonbladet. Vi har inte varit med vid frukosten. Han vill freda sin privata zon. Och dessutom önskar bandets medlemmar att bli betraktade som kollektiv och vill inte att intresset koncentrerar sig alltför mycket på en person. Jag invänder att det är lätt gjort när man döper en popgrupp efter sångarens förnamn.
– Jovisst, säger Bo Kasper, det blev ett inarbetat namn, som ett dansbands. Sedan gick det inte att byta. Vi gillar det politiska i att envisas med att hålla fram bandet som grupp. Stjärnstatus för en av medlemmarna kan bli en bandförstörare.
09.16 Familjen före rockmyten
I Stureby stiger nästa bandmedlem på. Det är trummisen och fyrabarnspappan Fredrik Dahl, 40 år. Han har fått sova i natt. Hustrun har haft jouren med de sjumånaders tvillingarna. Jag börjar räkna barn, totalt blir det elva för bandets fyra fäder.
– Jag har stått i studion med någon av de minsta under armen och gjort sångpålägg, säger Bo. Eftersom vi inte går till en bullrig fabrik utan till vår egen studio så kan barnen vara med.
För att klara alla lämningar och hämtningar jobbar bandet bara sextimmarsdagar i studion. Det är en bra bit från rockmyten.
– Jag har aldrig trivts med det där machostuket, även om det kan verka charmigt. Barn och familj har hållit mig upprätt, har varit som ett strypkoppel, gett stadga.
09.45 I Studion
I studion, i en källare i Midsommarkransen, ansluter Michael Malmgren, 46, kontrabas, och Mats Schubert, 43, klaviatur. Gruppen är fulltalig. Dagens uppgift är att förse Itunes, som säljer musik på nätet, med extramaterial kring den nya skivan. Gruppens bolag Sony BMG prövar alla vägar för att kompensera nedgången i skivförsäljningen och motverka illegal nedladdning.
Till Itunes ska bandet göra en avskalad version av nya albumets låt ”Innan allt försvinner”. Det ska låta ”kasprigt” säger gruppens medlemmar, så som det blir när de hittat fram till sitt eget sound. De kör i gång med Bo Kasper Sundströms speciella, ljusmjuka röst, bas, klaviatur och bongotrummor. Bo sluter ögonen, skakar sina maracas och vemodet väller in. Låten bär hela skivans ton av förlust. Kärleksförlust. Ögonblicken ”innan allt är över” innan ”tiden kommer när man ska betala, innan allt försvinner”.
– Jag skrev texten i huvudet på en kvart, säger Bo. Jag och familjen hade lånat en lägenhet i Köpenhamn. Det var härliga ögonblick, men de tar slut.
Bo Sundström skriver mycket om döden, ”om det stora svara hålet”, men det handlar också om kärleksförhållanden som tar slut. Basisten Michael Malmgren skilde sig för ett år sedan.
– Man har inte kontroll över allt i livet. Någon kan välja att lämna en.
– Även de som inte skiljer sig balanserar då och då på kanten till att förlora allt. Det är en sorglig platta om rädsla.
10.15 Inspelning och fotografering
Efter två försök i gungig, kubansk stil verkar gruppen nöjd. De kommenterar utan stora åthävor.
– Det här köper jag, säger Bo.
– Det duger, säger de andra tre.
Senare beskriver de inspelningen för skivbolagets representant som ett stort ögonblick. Detta att de på två försök hittade rätt, en musikalisk stämning som de gärna vill jobba vidare med. ”Oj, vi kan göra en ny platta på det viset på två veckor”. Fotografering för tidningen ”Hemtrevligt”, LRF:s nystartade tidning. Bilden tas utomhus av en veteran, Michael Brannäs. En gång fotograferade han Beatles. Bo Kaspers medlemmar kisar mot det skarpa ljuset och poserar tätt ihop mot en husvägg. In i studion igen och ett samtal om Bosses röst.
– Jag har aldrig tyckt om min röst, säger Bo Kasper.
– Vi är inte heller särskilt förtjusta, säger basisten Michael Malmgren och tacklar hårt. Men den har blivit bättre. Det hörs mer av erfarenhet i den nu.
Bo fortsätter oförskräckt:
– Jag har tyckt att den saknar karaktär. Det är lätt att få förvridna krav när ens ideal är Tom Waits skrovliga stämma. Men jag har börjat förlika mig med mitt röstläge. De tre senaste plattorna är okej.
12.30 Lunch på Landet
Lunch vid det numera trendiga Telefonplan. Restaurangen heter Landet men borde kanske heta Staden, full som den är med storstadsmarkörer. Bo äter en elegant soppa med smak av apelsin. Till kaffet 2 cl konjak. Bo Kasper ska inte hämta i skolan, tisdagar är hans fridag och kvällen kan han disponera som han vill. Kanske ska han och några andra i bandet se kolleger spela på Debaser Slussen.
– Om fyrtio år ligger jag i ett kallt jordhål. Så jag tänker, ät, drick och var glad.
Varifrån kommer allt vemod?
– När jag var sex år hörde jag Hootenanny Singers sjunga ”Briggen Blue Bird av Hull” och jag grät sådana där stora tårar som Lille Skutt i Bamse. Det är så sorgligt med Karl Stranne som bli surrad vid masten och lämnad att dö när fartyget sjunker.
14.00 Signering och intervjuer
Tunnelbana till en reklambyrå på Drottninggatan i Stockholms city. Tittar på en video som ska läggas ut i en blogg. Alla är nöjda. Skivbolagets representant är på plats för att diskutera de kommande tio dagarnas promotion. Bandet bestämmer låt till TV 4:s ”Nyhetsmorgon”. Det får bli ”Innan allt försvinner”. Vilken version? Den med kubanskt latingung eller den med fullt ös från skivan? Det får bli den senare. Schemat fylls på med skivhandlarträff på Nalen, signeringar på varuhus och stormarknader, pressintervjuer en hel dag på krogen El Mundo, telefonintervjuer och teve i Norge. Nyskilde Michael Malmgren som har barnvecka ger skivbolaget backning:
– Det går inte, jag har räknat med att lämna på dagis. Går det inte att hitta en flight så att jag hinner?
15.30 Planerar releasefest
Café Opera. Här ska releasefesten vara och Bosse och Micke ska kolla upplägget. Vilken bakgrund blir bäst bakom scenen, vilken dj kan spela rätt musik och vad går det att blanda för drinkar på gin? På plats finns ett team från ett bolag som gör videoinslag till olika tidningars webbteve. Bosse och Micke intervjuas om sin musik.
– Vilka vi är? Vi svenskifierar all möjlig musik, säger Bo. Men musikscenen rör sig hela tiden. En ultracool bossanova från början av 90-talet som var inspirerande har blivit en uttjatad jingel för frukostflingor.
17.00 Taxi hem till barnen
Bo tar taxi hem. Det blir ingen utekväll med bandet. Hustrun har fått ett nödvändigt och brådskande jobbmöte och han måste åka hem och ta hand om femåringen och den sjuka tolvåringen. Han är lite besviken. När taxin svänger förbi Medborgarplatsen och stannar för rött passerar bandets klaviaturspelare, Mats Schubert, på övergångsstället. I barnvagnen har han ettåringen, vid hans sida går åttaåringen.
– Där går en popstjärna, säger Bo Sundström en aning syrligt.
20.00 Kyckling och fotboll
Det blir trots allt en toppenkväll. Innan hustrun sticker i väg äter familjen en god majskyckling med vitlök och citron. Sedan njuter Bo av en fotbollsmatch med en Zlatan i toppform, i en match mellan Inter och det grekiska laget Panathinaikos. I halvtid nattar han barnen.
God natt!
23.30 Bo släcker lampan.
Det är dags att sova.