– Jag kan tänka mig betala dubbelt så mycket för den! säger Mange Schmidt till servitrisen en måndageftermiddag på restaurangen Tranan på Odenplan. Han försöker övertala henne om att servera Tranans falukorvsmacka, en favorit som är så oansenlig att den egentligen är förbjuden i finmatsalen. Bredvid honom sitter skivbolagskollegan Jonna Lee, som har tagit en paus från sin studio i Norrtull där hon för tillfället agerar producent för ett band. Stämningen är uppsluppen. På lördag ska de vara en del av andra upplagan av julkonserten ”Oh no, it’s Christmas”, tillsammans med bland andra Fibes, Oh! Fibes och Wille Crafoord.
– Det var ju succé förra året, skitmycket folk och otippade nummer, säger Mange Schmidt som var konferencier förra året.
Vad blir det för skillnad i år?
– Jag har ingen aning. Jo, den här gången ska jag uppträda. Och det är på Berns i stället för Nalen. Och det är på en lördag i stället för en söndag. Det är mest såna ointressanta detaljer som skiljer.
På konserten ska han göra ett medley tillsammans med Wille Crafoord, som med sin grupp Just D var en stilistisk föregångare till Manges svenskspråkiga rap. Och vars ”Nu är det jul igen” alltmer framstår som den sista svenska julklassikern.
– Ja, det känns lite så. Det kommer ju jullåtar hela tiden, men ”Nu är det jul igen” har verkligen satt sig, så den ska vi nog köra. Vi har också försökt skriva en ny jullåt som handlar om att tomten är på dekis. Vi får se om vi hinner göra färdigt den till lördag, det skulle i så fall antagligen vara första och enda gången som den framförs, säger Mange.
Vad krävs för att en låt ska kännas julig?
– Jag har gjort en jullåt förut, ett uppdrag från P 3 för tre år sedan. Det var inte så lätt, det är väldigt många som har gjort … och det är inte så många som lyckats. Det finns ju några tacksamma teman och bjällror. Men annars är det lite svårt att säga vad det är som gör något juligt … som ”Rudolf med röda mulen”, vad handlar den om egentligen? säger Mange.
– Ja, det är som en egen kategori, den och ”Jag såg mamma kyssa tomten”. Men sen finns det också de där amerikanska 50-talsjullåtarna med Disney-körer. Och Whams ”White Christmas” är grym för att det är en så bra poplåt, fast med bjällror och snöbollskastning vid en timmerstuga i videon, säger Jonna.
Förra året gjorde Jonna Lee en version av Mariah Careys ”All I want for christmas is you”. I år ska hon uppträda med Maia Hirasawa, som hon precis varit ute på turné med.
– Det blir ett slags bokslut. Det känns som att vi slutade turnén precis när allt sitter som det ska, vi skulle nog kunna göra 25 spelningar till nu.
”O, no it’s Christmas” är, tillsammans med en nyårskonsert, sista chansen att se Jonna Lee på scen i år, ett år som hon menar blev mycket mer hektiskt än hon förväntat sig.
– När min andra skiva kom ut var det jävligt många i samma genre som också släppte skiva. Så först tänkte jag att … tja, det blir nog rätt soft i år.
”Soft” i betydelsen inte så framgångsrikt?
– Ja, jag trodde inte skivan skulle bli en jättesuccé. Jag förväntade mig ingenting och sen blev det helt plötsligt jättemycket turnerande.
– Fick du bra betalt för MQ-jobbet? frågar Mange om en reklamkampanj som Jonna var med i i höstas.
– Svinmycket pengar! Flera miljoner. Jag bara stod och gapade och de slängde pengar på mig tills det stack ut sedlar ur alla hål. Nej, inte riktigt. Men det var mycket pengar för mig som inte tjänar så mycket. Fast framför allt syntes jag. Det är så påtagligt utanför Stockholm, när mormor ringer och säger att hon sett mig på en affisch i sin lilla hemstad så vet man att man syns. Själv gick jag inte utomhus veckan som affischerna satt uppe.
På din blogg gick du nyligen till attack mot alla som klagar på julen: ”Fuck that säger jag, jul är kul.”
– Folk ska alltid grina och säga att julen är pest, i alla fall de flesta i min närhet. Men i år har jag bestämt mig för att det ska bli jul på riktigt, jag ska kasta snöboll och köpa julklappar och göra allting man ska, säger Jonna.
– Jag håller med dig om det där att många som vantrivs med julhetsen, men det är ett eget val som man gör, man behöver inte hoppa på det tåget. När jag var liten var det verkligen sinnebilden av vad julen ska vara. Det var på landet, morfar var jultomte, det var brasa, glögg och Kalle klockan tre. Jag har fått göra det, så jag känner ingen sorg över att inte göra så nu. Vissa blir helt förskräckta om man säger att man ska vara hemma, det är som att man är på gränsen till självmord, säger Mange.
– Min familj är utspridd överallt. Det slutar alltid med att jag åker runt som ett slags tomteclown och säger ”god jul”. Men i år ska jag vara på ett enda ställe, säger Jonna.
– Så har det varit för mig också. Familjen är uppsplittrad och teoretiskt skulle man kunna fira sex julaftnar. Och så ska man gå runt med något dåligt samvete för att man inte besökt alla, det där suger ju alltså. ”Då får ni komma till mig”, kan jag känna, säger Mange.
– Det är lättare att säga om man har barn, säger Jonna.
– Ja, men det känns som att man kommer undan med för mycket bara för att man skaffat barn. Jag vet faktiskt inte vad jag ska göra i år. Jag kanske hänger med några polare, kanske stannar hemma, kanske hänger med min mamma för en gångs skull, hon skulle bli jätteglad, säger Mange.
Läs mer: Fyra andra julkonserter i helgen!