De älskas av tevemusikläggare, Neil Young och hbtq-personer. Snart får Stockholm också chansen att älska dem när de kommer till Debaser Medis.
Någon skrev träffande att Tegan & Saras musik påminner om att lyssna på ett samtal.
De identiska tvillingarnas punkskaviga pop har ett spontant, privat, tilltal. Något som, sedan debuten i en kanadensisk talangjakt för tolv år sedan, har hunnit omfamnas av, i ungefärlig ordning, Neil Young, hbtq-scenen och musikläggarna för så gott som samtliga nordamerikanska mysdrama-teve-serier.
På måndag spelar duon, som är aktuell med nya albumet ”Sainthood”, i Stockholm.
Sara Quin svarar på frågor från Paris.
Vad betyder punk för dig?
– I Calgary, där vi växte upp, var punk synonymt med musik som spelades högt och snabbt, på elgitarr. Ofta med ett politiskt budskap. Men det som betydde mest för mig var gör-det-själv-aspekten. Vi skrev låtar, spelade in själva, tryckte skivomslag och t-tröjor, och sålde dem direkt till folk på våra spelningar.
– Jag tänker på ”punk” ungefär så, som att göra-det-själv, och vara så äkta och ärlig mot publiken som möjligt.
Ni åkte till New Orleans för att skriva, varför just dit?
– Jag hade varit där tidigare, efter ”Katrina”, och kände att det skulle vara en perfekt stad för oss att ha som musa. Staden är fortfarande härjad av ”Katrina”, det är en tragisk situation. Många av dem som tvingades lämna sina hem då har inte kunnat komma tillbaka. Men det finns en komplex, inspirerande stämning i New Orleans.
Skivan heter ”Sainthood”, helgonskap, vad innebär det för dig?
– Jag har tänkt mycket på vad det innebär att vara ett helgon, eller att vara helgonlik. De beteenden som uppfattas som helgonlika är något som vi alla måste ta ställning till, hela tiden. Jag slogs också av tanken om att man kan bevisa sin hängivenhet för någon, även om den personen inte kan ta del av det direkt. ”Sainthood” är ett sådant vittnesmål.
Tegan & Sara, Debaser Medis, t Medborgarplatsen, måndag 23 november kl 21. 13 år.