Två gånger har jag varit med om intervjuer med Kiss. Ena gången under den osminkade perioden, i en egen intervju med Gene Simmons och trummisen Eric Singer, den andra vid en presskonferens med hela bandet i fullt scensmink inför en spelning i Globen.
Den första gav ju mer, men den andra var roligare. Just för att det var en så overklig situation. Här kom ett gäng vuxna män i klumpiga fantasikostymer och med svartvita leksaksansikten, som sen gravallvarligt satt och yttrade de simplaste av rock’n’roll-klyschor.
Och där någonstans finns själva essensen hos Kiss. Precis som med Lady Gaga är musiken bara en liten del av helheten, inte oviktig men mindre central än för de flesta andra artister. Här är det först och främst konceptet, det visuella, förmågan att väcka häpnad som räknas – och gärna då med explosioner, flygturer, teaterblod och annat som tilltalar den inre nioåringen i oss alla.
Kiss, Stadion, t Stadion, lördag den 12 juni kl 19.30. Mustasch och Europe värmer upp.