Efter fem år i ekonomisk koma är en sjukhusblek men lycklig jazzfestival redo att fira sin 25-årsdag.
Stockholm Jazz Festival har länge brottats med anklagelser om att vara för kommersiell och genrebred. Den har ställts inför korkade frågor som vad hiphopartister har att göra på en jazzfestival.
Jazzfestivalen har kämpat, inte bara för sin överlevnad, men också för sitt existensberättigande. Och kritiken från jazztraditionalisterna lär knappast tystna i år när rockare som Patti Smith och The Soundtrack of Our Lives delar scen med Marit Bergman, Tommy Körberg och Christian Kjellvander. Van Morrison gästade festivalen för fyra år sedan och har ju dessutom tydliga jazz- och soulinfluenser så man får väl hoppas att de mest konservativa jazzskäggen vant sig vid tanken på att han ska komma tillbaka.
Men om man jämför med inspirationskällan Montreux Jazz Festival i Schweiz är den svenska upplagan inte särskilt unik i sin spretighet. På årets Montreux som pågår för fullt spelar band som Deep Purple och Babyshambles som även med bästa vilja är omöjliga att förknippa med jazz (Chansen att Pete Doherty ska bryta ut i scat är väl så nära noll den kan komma).
Men tillbaka till Stockholm. Feststämningen dämpas markant av Esbjörn Svenssons tragiska bortgång den 15 juni. Den internationellt hyllade jazzpianistens trio EST, som redan gästat festivalen fem gånger, skulle ha återvänt i år igen. Det ligger något väldigt sorgligt att se de nya festivalaffischerna på stan – utan EST i artistlistan.
Kanske kan en känslokanalisator som Mary J Blige – årets stora hiphop/soulbokning – trösta de mest nedslagna besökarna. Det finns skäl att vänta sig en närmast religiös stämning på Skeppsholmen när hon går på scen. I sin dubbla roll som hiphop/soulpionjär och maskrosbarn har hon blivit hjältinna för en ocean av (främst kvinnliga) 70- och 80-talister. Man kan lätt tycka att vissa av Marys beats är lite väl konventionella och småtråkiga, men det är desto svårare att förneka styrkan i hennes röst och självutlämnande texter. Vad du än har upplevt finns det en stor chans att Mary också varit där och kan dela med sig av sina erfarenheter. Efter att ha överlevt sexuella övergrepp, drogmissbruk och kvinnomisshandel har hon blivit en transparent och genomärlig känslobomb. Vi kan nog vänta oss en ovanligt emotionell jazzfestival i år.