Adiam Dymott kliver vant in på Tranan vid Odenplan. Hon är 26 år, har just släppt sin första skiva och hennes mest utmärkande drag är att hon utstrålar mer energi än de flesta.
Det näst mest utmärkande draget hos Adiam Dymott, visar det sig när hon väl har satt sig, är alla hennes tatueringar. På halsen sitter en stor ros, på höger arm ett helgon och en orm. Höger sida av överkroppen är en hyllning till mamma, pappas namn återfinns på vänsterhanden. Vänsterarmen, ”min klotterarm”, som hon kallar den, är prytt av Adiam Dymotts tre systrars namn. I nacken står det kort och gott ”Jimmy”.
Maken Jimmy Dymott är en av stans mer profilstarka bartendrar. Han har jobbat på Marie Laveau, Ljunggren, Bauer och står nu bakom Frantzén/Lindebergs medlemsbar Bageriet. Paret delar kärleken till god mat och bra drinkar.
– Jag hänger gärna här uppe på Tranan. Jag är ute ganska mycket, jag gillar att äta god mat och hänga med kompisar. Vart jag går är lite beroende på humör. Nu har jag precis varit i Thailand så jag är lite trött på asiatisk mat, men annars går jag gärna på En ful och en gul. Och jag hänger väldigt mycket på de barer som min man jobbar på.
– Jag och Jimmy har varit tillsammans i fem år och gifta i tre. Det gick ganska fort; ”Du är normal, jag är normal, let’s go!”, haha.
Också Jimmy Dymott har massor av tatueringar. Det var han som fick in Adiam på kroppssmyckarspåret. Nu är hon fast. Men alla tatueringar faller inte i god jord. Hon berättar om en kompis som gjort en udda tatuering på fyllan.
– Det blir nog lite så när man inte tar sig tid att tänka igenom sina beslut. Det är lite som med Facebook, folk lägger ut bilder på sig själva och så tänker de inte på att de kommer att finnas på internet för evigt. Det är bara ett klick bort, så alla spärrar däremellan – vad får detta för konsekvenser, vad vill jag med det här – de försvinner helt.
Du har ju jättemånga tatueringar, är alla verkligen så genomtänkta?
– Eeh. Men det är en annan sak, haha. Det är min familj som jag har tatuerat in, det kan jag alltid stå för.
Men den där jättestora rosen du har på halsen?
– ... det var bara såhär ”fuck it!” Men nej, okej, jag kanske inte tänkte igenom det så noga. Men jag ångrar mig inte, den är där nu. Häromdagen, när jag tatuerade in mina systrars namn på armen, då tänkte jag på hur jag kommer se ut när jag blir äldre. Men det är skit samma.
Det är nästan tre månader sedan Adiam Dymott spelade på P 3 Guld-galan, en viktig branschtillställning där en debutants framträdande kan avgöra om hon slår eller inte. För Adiam Dymott var det första gången någonsin hon spelade live. Bandet, skivbolaget och folk runt omkring frågade hela tiden om hon var nervös. Själv ryckte hon på axlarna och laddade på hotellrummet med att rappa till Lil’ Waynes hitlåt ”A Milli” på obscent hög volym.
Spelningen gick såklart hur bra som helst.
Samma dag som denna tidning kommer ger Adiam Dymott sin första konsert på sin första turnévecka, i Lund. På tre dagar ger hon fem konserter i tre städer.
– Jag kommer säkert att se tillbaka på den här perioden om ett år och tycka att jag var helt dum i huvudet, men just nu känns det helt okej. Jag är ingen gnällig person.
På lördag spelar hon i Stockholm två gånger, först som förband till Mando Diao, sedan solo på Debaser Medis.
För tre år sedan hade Adiam Dymott inte en aning om vad hon skulle hitta på med livet. Hon jobbade extra på Cosmos Studios, en skivstudio i Solna, och hängde på barer. På nu nedlagda AnnaKhan blev hon stammis och kompis med dj:er och rapartister som DJ Taro, Mange Schmidt, DJ Viet-Naam och Thomas Rusiak. Det spelades hiphopmusik, dracks öl och åts god mat. Men efter ett tag började Adiam Dymott och Thomas Rusiak att prata om annan musik: rock. Där fann de varandra.
När vi förflyttat oss till nyöppnade Story Hotel, där personalen till stor del är densamma som på AnnaKhan, berättar hon vidare:
– Thomas gick med på att vi skulle spela in några låtar. Jag ringde på hans dörr och var aspeppad, han öppnade efter fem minuter, nyvaken, och sa ”Ah, var det i dag?”. Men jag tjatade. På mikrofonen hängde en smutsig tubsocka men jag sket i det och bara körde. Jag förstod inte varför man inte kunde spela in fyra fem låtar om dagen. Och plötsligt kunde Thomas inte ha ”rätt känsla”, då fick vi lägga ner för dagen. Då fattade jag ingenting, nu förstår jag exakt vad han menar.
Arbetet förflöt ganska långsamt. De första låtarna var mycket mer poppiga än det rockiga slutresultat som släpptes förra månaden. En sen inspelning ledde till låten ”MP 3”, som nu satte riktning för projektet. Det lilla, men extremt framgångsrika skivbolaget Razzia ville satsa.
– Det är så sjukt att jobba med ett geni som Thomas. Om han säger ”Jag vill spela in en skiva med den här tjejen” så nickar de bara och skjuter till pengar, haha.
Skivan låter också säreget och bär Thomas Rusiaks signatur. Men ännu tydligare är hur skivans ljudbild influerats av hiphoppen. Sången är väldigt framträdande på ett sätt som gör att det låter som sång på beats, precis som inom hiphoppen.
– Ja, du har nog helt rätt där. För mig är texten väldigt viktig, det är alltid det första jag lyssnar på i en låt. Därefter kommer melodin och sen hur det passar ihop.
Vi flyttar oss till Lilla baren på Riche där vi avslutar krogrundan med Jack Daniels och öl i galoppform.
Fotografen Fredrik Skogkvist, som känner Adiam Dymott sedan tidigare, tycker att skivan utstrålar en känsla av något internationellt, något som känns lika delar proffsigt och konstnärligt men absolut inte bara det ena. Adiam håller med:
– Ja, det här är ju ett jobb. Så måste man se det. Men det är jävligt roligt för att vara ett jobb.
Adiam Dymott värmer upp för Mando Diao på Annexet, t Globen, lördag 25 april kl 20. Därefter gör hon en egen konsert på Debaser Medis, t Medborgarplatsen, kl 22.
Mer läsning! "Min Stockholmskväll" – här hänger Adiam Dymott också.