Georg Riedel är tillbaka på Stockholms jazzfestival. Det var så länge sen förra gången att han knappt minns när det var.
– Jag tror att det var med Arne Domnérus på 80-talet, säger denne musikgigant som fyllde 76 i januari.
 

Nu spelar han med sin 27-åriga dotter Sarah Riedel, sångerskan som släppte sin första soloskiva ”Memories of a lost lane” i april. En skiva som blandar flera musikstilar. Något som Georg Riedel verkligen uppskattar.
– Jag har ända sedan jag började spela försökt bryta genretänkandet. I början var det väldigt svårt. Jag möttes av misstro från flera håll. Det fanns myter om att jazzmusiker inte kunde läsa noter och spelade väldigt starkt. Men tiderna har förändrats, säger han.
 

Riedelkonserten är en sorts familjeföreställning med viss inriktning på de yngre, där vi får höra lite annorlunda versioner av Riedels barnkompositioner som ”Idas sommarvisa” och ”Du käre lille snickerbo”.
– De kommer inte att låta som de gjorde i filmerna. De blir kanske lite längre och lite lösare, säger Georg Riedel.
 

För en ung musiker att heta Riedel i efternamn kan vara både en fördel och en nackdel.
– Det är väl inte helt okomplicerat att som Georg Riedels dotter alltid bli förknippad med hans barnvisor, men det är också ganska dumt att streta emot av någon obstinat anledning. Jag tycker att det är väldigt kul när jag och pappa spelar ihop, det har vi gjort en hel del de senaste åren. Det blir samtidigt en utmaning att göra de här väldigt kända barnvisorna som så många svenskar känner igen, säger Sarah Riedel.
 

Hur är er musikaliska relation? Är Sarah impregnerad av Georgs musik?
 

– Haha, stackars barn, säger Georg och skrattar.
– De här låtarna har ju funnits med hela mitt liv, så jag har ju en högst personlig relation till dem, tycker Sarah.
– Men vi musicerade inte särskilt ofta tillsammans när du växte upp, försöker Georg.
– Nej, men jag var ju ändå med på många konserter, fast det var inte gulliga familjen som satt hemma och spelade tillsammans, säger Sarah.
 

Så pappa har inte haft lektioner med dottern under uppväxten?
 

– Nej, det hade varit helt opsykologiskt. Mamma eller pappa är nog de sämsta lärarna, tror Georg Riedel, som hävdar att han är en dålig pedagog över huvud taget.
– Jag har för dåligt tålamod och har nog svårt att förstå att något kan vara svårt.
 

Sarah tror ändå att hon genom sin far fått en vettig inställning till musikeryrket, hon fick tidigt lära sig att man alltid ska göra ett bra jobb. Óch inte minst att vara lika professionell när man spelar för barn som för vuxna.
– Och jag har aldrig sett pappa som jazzmusiker, utan rätt och slätt som musiker. Och därav kommer, tror jag, mitt eget sätt att se på musik utan att tänka i genrer.
 

Vad tycker Georg Riedel om dotterns musik? Kan han höra sig själv i Sarahs kompositioner?
 

– Sarah har ett bra melodiskt sinne, nägot som jag efter alla år insett att jag också har, och så detta med gränsöverskridandet som vi pratat om. Men jag tycker inte att Sarahs musik låter som min.
 

På jazzfestivalen spelar Georg och Sarah tillsammans med trummisen Jon Fält, pianisten Ludvig Berghe, saxofonisten Thomas Backman och vibrafonisten Mattias Ståhl.
 

Georg Riedel med vänner, Stockholm jazz festival, torsdag 10 juni kl 16.15.