I kväll samlas tusentals rockfans på Hovet för att se rockturnén ”Progressive nation”. Det är starten för en gyllene höst för älskare av ekvilibristisk och episk rock.
De spelas inte på radion, syns knappt i tv och ingen rock-dj skulle ta i skivorna ens med tång. Samtidigt är den proggrocken* hetare än någonsin. Undertiteln till rockturnén ”Progressive nation” är ”one nation under prog” – en nation under progg – och i höst känns det utan tvekan som om Sverige är på väg att få en ny statsreligion. Proggrockarna fyller de största arenorna, säljer massor av skivor och får priser av kungen.
Proggrocken – från Polarprisbelönade Peter Gabriels gamla Genesis via Dream Theater till svenska Opeth – kännetecknas av långa invecklade instrumentalpartier, texter med tung symbolik och skyhöga krav på musikernas kunnande. Det är den tänkande människans rock’n’roll, vilket för belackarna är ungefär lika meningsfullt som den tänkande människans varm korv med bröd. Men proggrockentusiasterna har envist hållit fast vid sin musik.
Dream Theaters trummis Mike Portnoy (trippla baskaggar, blått skägg) berättar i senaste numret av Sweden Rock om hur det var när de startade och proggen var ”hopplöst omodern”:
– Det var mitt i grungeperioden, med Nirvana, Alice in chains och Soundgarden. Vi var väldigt, väldigt otrendiga när vi slog igenom.
– År 2009 är den progressiva musiken kanske bättre än den någonsin varit sedan början av 70-talet, säger Portnoy.
För att travestera Mick Jagger: Det är bara snortajt, hästsvansbeprydd, pretentiös och teknikrunkande rock’n’roll, men Sverige älskar det.
Läs mer: Här hittar du proggen hösten 2009!