För många är Chords mest känd som Timbuktus sidekick och sångare i Helt Off. Men med underjordshittar som ”On the grind” (med Supersci) och ”U call that love” (med J-Ro) har han visat att han har mycket mer att ge. På lördag är det releasefest för hans andra soloskiva ”Things we do for things” och den stolta fadern Chords har en hel del att säga om sin nyfödda baby.

–För mig känns det här så mycket större än mitt förra album (debuten ”The garden around the mansion” 2003; reds anm) som mest var något jag ville ha ut. Den handlade mycket om skrytrap och mångstaviga rim och jag var inte lika delaktig i musiken, men på den här plattan har jag proddat och spelat en hel del själv. Den är mycket närmare det jag har i huvudet och känns både fetare och ärligare – även om vissa namn är falska för att skydda de oskyldiga, haha. Nu är jag på rätt spår, förklarar han över telefon från Malmö.

Framför allt har han kommit in i ett flow, efter att inte alltid ha varit så produktiv.

–Jag har verkligen jobbat skitmycket och har redan en tydlig bild i huvudet av hur nästa platta kommer att se ut. Den kommer antagligen att fortsätta på samma spår – spretig, halvsoulig hiphop med bra syntar och lite reggaekänsla – men vara ännu bättre hoppas jag.

I skivkonvolutet har varje spår fått sin egen filmaffisch. Vilken var roligast att plåta?
–Mycket är taget framför vit bakgrund, men jag måste nog säga kostymshotsen, som hiphoppare är det så sällan jag får klä upp mig. Min favorit är nog ”Internet friends” medan ad:n föredrar den romantiska Ben Stiller-aktiga komedin ”Places to go”.

Chords heter egentligen Jens Resch och är amerikansk medborgare, men född och uppvuxen i Lund. Två faktorer som vid sidan av hiphoppen tidigt sammanförde honom med ständige vapendragaren Jason ”Timbuktu” Diakité.

–Jag har känt honom sen jag var liten. Han var alltid den där coola killen som var några år äldre och så var han ju Lunds första rappare. Eftersom han också har amerikanska föräldrar, träffades vi i The English Society som hans pappa var aktiv i. Men då var jag 9 år och kanske inte så kul att hänga med för en trettonåring. Sedan korsades våra vägar vid ett par tillfällen. Jag fick köra hem hans bil en gång när han var full, köpte min första mobil av honom – en sex cm tjock tegelsten som jag fick i en Icakasse. Sedan flyttade jag in i Breakmechanix studio och jag har väl aldrig riktigt flyttat ut.