Svart och vitt är det inne på utställningen ”Bilder av polisen” som pågår på Polismuseet. Med en hop högstadieungdomar runt omkring sig står museipedagogen Henrik Pettersson och förklarar tanken med färgerna.
– Den svarta delen av utställningen representerar en mediebild och fiktiv gestaltning av polisen genom nyhetsrapportering, film, dataspel, musik och böcker.
Medan den vita delen illustrerar en verklighetsbaserad bild av polisen som bland annat ges av poliserna själva.
Själva ordet polis kommer från grekiskan och betyder välordnat samhälle. Men att det finns olika uppfattningar om hur polisen går till väga när de upprätthåller ordningen framgår i jämförandet av den vita och den svarta delen.
I den vita delen ser man en polis som står och pratar med några ungdomar under ett valborgsfirande och poliser som finns på plats i en demonstration mot rasism på nationaldagen. Och man hör en polis säga att man i polisarbetet använder så lite våld som möjligt.
I den svarta delen finns en animerad film där det sker en våldsam sammandrabbning mellan polis och kriminella. Och i ett bås där man kan lyssna på musik i hörlurar hörs Ebba Grön spela ”Skjut en snut” som bland annat handlar om polisers övervåld liksom man hör Latin Kings låt ”Ainaziz” som handlar om poliser som drar likhetstecken mellan invandrare i förorten och kriminella och polisernas kränkande beteende emot dem.
– Skildringar av polisen utgör en stor del av populärkulturen och säger mycket om vår syn på polisen i samhället och därför fann vi det intressant att titta närmare på det i en utställning. Men vi ville även sätta det i relation till verklighetsbaserade bilder av polisens arbete, säger Helena Westin som är chef för Polismuseet.
När man hör poliserna prata i den vita delen så konstateras det att det är tufft att arbeta som ordningspolis, inte minst i ungdomsmiljöer, och att arbetet fått en negativ prägel över sig i medier och i filmer. Och inom poliskåren anses ordningspolisarbetet vara ett lågstatusarbete och många försöker ta sig till andra arbetsposter så fort som möjligt.
Samtidigt framgår det i en av museets andra utställningar, ”Jag vill ju bara ha respekt”, som handlar om våld bland unga, att ungdomar är de som är mest utsatta för våldsbrott. Utställningen förmedlar att konsekvenserna för den som blivit utsatt för rån, misshandel, våldtäkt eller mobbning går långt utöver den tidsrymd som själva övergreppet eller kränkningen i sig pågick. De själsliga ärren finns kvar för alltid även om de eventuella fysiska ärren inte längre syns. Att ordningspolisens arbete med att bekämpa våldsbrotten bland ungdomar borde få det erkännande som det förtjänar, blir därför slående genom de två utställningarna.
Polismuseet, Museivägen 7. Buss 69 mot Blockhusudden/Kaknästornet, hållplats Museiparken.