Catti Brandelius pappa gick in för det romantiska konstnärslivet och att rädda honom gick inte. Det konstaterar Catti själv i samband med den nya utställning där hon tar ut sin frustration över myten.
Den här vintern har en rad författare gjort upp med sina fäder och nu är det konstnärernas tur. Catti Brandelius nya utställning är en humoristiskt tecknad och samtidigt smärtsam uppgörelse, både med hennes egen far och med den destruktiva konstnärsmyt som får män (och kvinnor) att leva för konsten och strunta i allt annat.
Cattis pappa var grafiker, avskydde svennighet och sa att han tyckte att Catti såg proffsig ut när hon var tonåring och rökte på balkongen. Nu studerar Catti själv grafik och nya utställningen består av grafiska blad. Rockmyten representeras av en ensam cowboy som bortvänd blickar ut över bergen. ”Without my sorrow I feel hollow” står det i snirklig westernstil på affischen från ”Society of whining men”.
– Pappa gick helt in för den där myten. Han klarade inte av vardagen och var väldigt romantisk. Det finns kvinnor som lever så, men jag tror att det är lättare för män, både att omfamna konstnärsidealet och gå under av det. Jag vet inte om det är möjligt eller ens önskvärt för en kvinna att gå in i konsten och skita i allt på samma sätt. Titta på filmen om Olle Ljungström, om han var kvinna skulle det vara mycket mer tragiskt, säger Catti.
I utställningen tar hon ut sin frustration över rock- och konstnärsmyten genom att låta söta små Disneydjur slå instrument i spillror. Och där, i krocken mellan det gulliga och det aggressiva, framträder Cattis egen sorg.
– Om jag är ledsen reagerar jag med att bli arg och göra något konstruktivt. Det var så det började när jag blev Miss Universum också. Jag blev förkrossad över idealen och bestämde mig för att skapa ett nytt ideal. Jag vill inte vara ett offer, säger Catti.
Hon är själv med i två verk, i form av en liten indianflicka som viftar lugnande budskap ur lägerelden och klättrar uppför sjukhusfasader för att rädda sin pappa.
– Jag har försökt rädda honom hela mitt liv. Men det gick inte, det går ju inte att rädda någon annan.
Catti Brandelius, Crystal Palace, Karlbergsvägen 44, t S:t Eriksplan, vernissage torsdag 19 mars kl 17–20.