Han har fotograferat Marlene Dietrich, Judy Garland liksom Marlon Brando. Presidenterna Kennedy och Nixon, Janis Joplins ”Pearl”-omslag och Steve McQueen likaså. Barry Feinstein är en världsberömd fotograf som är sparsam med exponeringarna.
Han har runt 4000 bilder på Bob Dylan tagna under fem decennier, en bråkdel av dem har publicerats. Han tycker själv att bara runt tjugo är ”great”. Feinstein lärde känna Dylan i det tidiga sextiotalets New York, tog det vackra omslaget till sångarens tredje skiva ”The times they are a-changin”och förevigade inte minst den oöverträffade 1966-turnén i Europa ihop med The Band.
Hur kom det sig att du följde med på den turnén?
– Bob bad mig att hänga med, svarar han. Han förefaller lika sparsam med orden som med bilderna, säger Feinstein på telefon från hans hem i Woodstock, New York.
På de tre åren som gått sedan Feinstein fotograferade skivomslaget hade Dylan blivit en världsstjärna, en ofrivillig ”talesman för en generation”.
Hur upplevde du den förändringen?
– Det var ingen större skillnad, han var samma Bob och det var en turné som andra, jag hängde med i två månader, det var hans musik som gjorde mig intresserad av honom. Bob är lätt att fotografera. Förberedd. Det enda jag söker är ett bra ögonblick.
Är det någon skillnad på att fotografera president Kennedy och Bob Dylan och ickekända människor?
– Det är okej att plåta kända, men det är inte annorlunda än att fotografera okända. En bild är en bild. Men skälet till att så många kolleger vill plåta berömda människor är att sådana bilder säljer. Så enkelt är det.
Barry Feinsteins real moments, Bukowskis, Arsenalsgatan 2, tKungsträdgården, 11-24 juni kl 12-16.