Det började med ett framförande av ”Vem kan segla förutan vind” med sex tända cigarrer i munnen och byxorna nerdragna. Det var på Skeppsholmen för tio år sedan när den nu allt mer inflytelserika isländska konstnären Ragnar Kjartansson gjorde sin första performance. Nu kommer han tillbaka för att återigen göra en performance.
I tolv timmar, från åtta på kvällen till åtta på morgonen, tänkar han nu sjunga Fredmans epistel nr 72 av Bellman, också känd som ”Glimmande nymf”. En visa som får Kjartanssons far att brista i gråt för att den är så erotisk. Performanceföreställningen har undertiteln ”Erotik, folköl och melankoli”.
– Han älskar melankoli och det nordiska svårmodet. Men han har ofta en lite salt humor och distans till den melankoli han förmedlar, säger Camilla Carlberg, intendent på Moderna Museet.
– När vi kontaktade honom första gången för det här hade ingen aning om vad det skulle kunna bli. Det är lite av hans signum att han gör performanceföreställningar som är gränslösa både i tid och vad de handlar om. Det är sällan det går att förutspå vad det kan bli.
Den 33-årige konstnären utbildade sig från början till målare på konstakademien på Island men har efter ”Vem kan segla”-framträdandet allt oftare valt performance som uttryck. På Youtube kan man exempelvis se honom framföra "Schumann! All he wanted to do was to masturbate and eat truffles".
På konstbiennalen i Venedig för några år sedan stannade Kjartansson hela utställningsperioden från juni till november och målade varje dag ett nytt porträtt i olja av sin vän konstnären Páll Haukur Björnsson, allt medan Kjartansson drack öl och puffade på sina cigarrer.
– Han har plockat in uthållighetsinslaget som flera konstnärer använde sig av på 70-talet. Exempelvis Marina Abramovic, som vandrade på kinesiska muren i månader tills hon mötte en man som hon var tillsammans med och som hade gått från andra hållet. Hon har knutit ihop sig med andras hår. Allt sådant som innebär att man måste stå ut med något under lång tid. Hon är en stor inspiration för Ragnar och de känner också varandra.
Kommer man att kunna interagera med honom?
- I första hand är man betraktare, men om man interagerar på ett sätt som blir en del av performancen, exempelvis om man kan sjunga med i episteln så är det bara välkommet, det är jag övertygad om. Men om man går upp och ger honom en snyting så blir det väl inte så bra.
– Det finns inget särskilt budskap som Ragnar Kjartansson vill förmedla, man ska bara insupa atmosfären. Det går bra att skratta också, det bjuder han absolut på. Han har själv väldigt roligt, det är inte så att han lider, när han berättar om vad han ska göra så skrattar han gott åt det, säger Camilla Carlberg.