Efter valet 2006 fick Stockholm en borgerlig majoritet. Kampanjen ”Ett renare och vackrare Stockholm”, som bland annat innebar att det skulle bli hårdare tag mot illegal affischering, inleddes. Dessutom, i kampanjen ”Affischplats Stockholm”, beslutades det att kulturnämnden ska ta hänsyn till om den sökande ägnar sig åt illegal affischering. Än har ingen fått sitt bidrag indraget på grund av detta, men det har påverkat kulturutövarna. Anna Stigert är producent på kulturföreningen Moment:Teater i Gubbängen:
– Jag tror inte att politiker eller tjänstemän skulle kalla det för ett hot, men vi fick ett separat utskick som informerade om att om vi affischerar illegat så kan vårt bidrag minskas, säger hon.
Sofia Nerbrand, chefredaktör och vd för tidningen Neo, tycker dock att det finns en poäng med att få bort affischeringen som hon anser förfular staden.
– De trasas sönder på lyktstolpar, elskåp och andra ytor, säger hon. Och i dag finns faktiskt andra modernare och billigare sätt att synas: internet, chattar, Facebook, e-postlistor och så vidare. Pappersaffischer känns passé.
– Det är viktigt med yttrandefrihet, men den ska man använda med respekt för andra. Yttrandefriheten innebär ju faktiskt att jag har rätt att yttra mig, men inte att jag därmed kan kräva att bli publicerad i till exempel Dagens Nyheter. Detsamma gäller i det offentliga rummet.
I Regeringsformen, den svenska lagstiftningens tyngst vägande text, är yttrandefrihet definierat som ”frihet att i tal, skrift eller bild eller på annat sätt meddela upplysningar samt uttrycka tankar, åsikter och känslor”.
Men det handlar inte om en absolut rättighet. Förutom att man kan göra sig skyldig till brott som hets mot folkgrupp om man säger eller trycker vissa saker så finns det fall där rätten att sprida ett budskap krockar med andra regler och förordningar. Som i fallet med affischering. Inom lagen finns en marginal för varje kommun att själv bestämma var och hur man får affischera, och vilka påföljder som ska finnas för de som bryter mot reglerna.
Per Wirtén, som är chefredaktör på Arena, är inte så övertygad om att allt löser sig till det bästa bara för att vi har yttrandefrihet.
– Det är ett problem att det är några få multinationella företag som dominerar på väggarna, säger han.
– Det finns siffror framtagna på att just storföretag och institutioner, som båda borde ha råd att betala för annonser, är de som tar upp mest plats.
Hur ska man göra för att jämna ut obalansen och göra det offentliga rummet mer demokratiskt?
– Väggar, murar, elskåp och andra platser på stan borde vara reserverade för små arrangörer, klubbfixare, fria teatergrupper och kulturtidskrifter. Jag vill ha en ordning där storföretag och institutioner inte får affischera.
Ann-Marie Engel (v), ledamot i Stockholm stads kulturnämnd, är också kritisk mot kommersialiseringen av det offentliga rummet och de nya reglerna för affischering:
– Situationen är bedrövlig! Det har helt klart blivit sämre för små kulturföreningar. De bedriver självcensur och syns inte längre.
Anna Stigert på Moment tycker också att reglerna slår snett.
– Det är helt uppenbart att nolltoleransen slår hårdare mot mindre organisationer. Vi överlever inte utan bidrag. Konsekvensen blir att kommersiella företag som inte riskerar att bli straffade på samma sätt eftersom de inte får några bidrag tar plats på de olagliga väggarna. I stället för att köpa plats på de kommersiella reklamtavlorna.
Har ni helt slutat att affischera olagligt?
– Ja, vi slutade affischera på stan efter det att politikerna beslutat att man riskerade indragna bidrag. Vi skulle inte överleva utan bidrag, säger Anna Stigert.
”Affischplats Stockholm” går också ut på att ta fram nya ytor för fri affischering, men utförandet av detta har gått trögt. Ulla Hamilton (m), Stockholm stads miljö- och trafikborgarråd, är dock positivt inställd till kampanjen.
– Det kunde ha gått fortare, och det finns mycket kvar att göra, men än så länge anser jag att projektet har varit framgångsrikt.
Hon tycker också att staden blivit vackrare de senaste åren:
– Det tog tio år att få Helsingfors fritt från klotter, men de lyckades. Jag är övertygad om att även vi kan lyckas om vi håller en stadig kurs.
Hur ser du på situationen för de bidragsberoende kulturföreningar som vill sätta upp affischer i Stockholm utan att göra något olagligt?
– Nolltolerans mot illegal affischering borde vara självklar för dem som menar att lagar och regler ska följas och för dem som ser det stora värdet i att ha en ren och snygg stad. Samtidigt är ju små aktörer med begränsade möjligheter att marknadsföra sig på kommersiella utrymmen beroende av det offentliga rummet. Vi arbetar aktivt med att ta fram ytor som lämpar sig för affischering inom lagens ramar.
Som vad?
– Det ska ske ett betydande tillskott av antalet fria affischeringsplatser i Stockholm. Vi ska också kontakta SL om att få till stånd fria affischeringsplatser på baksidan av turlistorna i busskurerna och även på platser i tunnelbanan. Dessutom vill vi tillåta att byggplank används för kultur- och evenemangsreklam.
Uppenbarligen är affischering en laddad fråga – alla som På stan pratat med är antingen väldigt optimistiska eller starkt pessimistiska. Men en sak är säker: hur reglerna än kommer att se ut så kommer arrangörer att fortsätta hitta sätt att nå ut till sin publik. Nöden är ett incitament för kreativitet, och egentligen finns det inga gränser för hur en marknadsföring ska se ut – inte ens skriven text är ett krav. På Drottninggatan står varje eftermiddag en kvinna som sjunger opera. Det är Spaghettioperan som gör reklam för kvällens evenemang på ett väldigt fysiskt sätt – ganska smart, eftersom sången flyger över språkbarriären som finns mellan turisterna och den svenska huvudstaden.
Info: Affischplats Stockholm
Efter maktskiftet 2006 startades projektet ”Affischplats Stockholm”, en satsning för att skapa möjlighet för gratis affischering, samtidigt som den olagliga affischeringen skulle minskas.
Ett antal pelare och tavlor för fri affischering som skulle sättas upp på olika platser i staden utlovades, men man har ännu inte fått upp alla de som man planerade.
I kampanjen ingick också ett krav på att kulturförvaltningen att ”uppmana alla verksamheter som får stöd att följa lagar och övriga bestämmelser för affischering och marknadsföring samt att komplettera villkoren för kulturstöd med detta” (källa: Stockholm stads hemsida)