Bara 15 minuter från Slussen finns bävern. Nils-Erik Landell vet var och guidar alla bäverintresserade rätt på tisdag kväll. Det är dags för bäversafari!
- Bävrar ser ut som teddybjörnar på långt håll, men när man ser dem glufsa i sig maten på nära håll är de mer skräckinjagande, berättar Nils-Erik Landell över telefon.
Varför behövs ett bäversafari?
- För att visa på äventyret runt knuten. Det är inte nödvändigt att åka till Thailand varje månad för att få upplevelser. Det kan vara kul att känna till att det finns bävrar 15 minuter från Slussen. Jag gillar glipan mellan fantasi och verklighet, bävrarna är ju aktiva när vi sover och lever på något sätt i en annan dimension.
Bäversafarin anordnas i samarbete med ABF som plockat upp Nils-Erik Landells bok ”Vattenstaden”. Boken är en uppmaning att ”följa Stockholms vattenvägar – där är livet som rikast”, och innehåller ett kapitel om just bävrarna. När man pratar med Nils-Erik råder det inget tvivel om hans engagemang och kunnande – han berättar spontant gärna om bävergäll, matvanor och om bäverns analpung. Men han har ingen akademisk bäverbakgrund.
- Jag är originell i det avseendet att jag bekantar mig med verkligheten själv. Jag är inte professor i bävrologi eller anställd av kommunen, men jag är bekant med bävrar. Jag träffade en i går kväll, på ett par meters håll.
Nils-Erik pratar mycket och med glimten i ögat. Han lovar att de som följer med på bäversafari får lära sig allt om den stora gnagaren. Men framhåller att det viktigaste ändå är upplevelsen.
- När de kommer upp för att äta, då håller jag tyst. Det här är främst ett äventyr för mig. Jag är ingen utpräglad moralist, men man behöver inte flyga över hela jorden och spy ut koldioxid. Jag vill peka på möjligheten att helt enkelt koppla av med några bävrar en vacker kväll.