”Stockholm är inte Bullerbyn”. Så heter den Facebookgrupp som flitigast propagerar för en förtätad stad. Ett radikalt förslag gick ännu längre – ”bomba och bygg nytt”, löd parollen.
Vatten, ren miljö och skönhet. Det är vad Stockholms varumärke bygger på i kommunens framtidsvision. Det klingar välbekant, men långt ifrån urbant.
På andra håll spirar förändringsivern. I höstas bildades nätverket Yimby (utläses ”yes in my backyard”) som, med egna ord, ”har tröttnat på fega politiker, bakåtsträvande stadsbor och människor som egentligen inte vill bo i en stad, fast de bor i Stockholm”. Idén är förtätad bebyggelse. Mer ”stad” och mindre ”förort”, fler hus och färre ”gräsbarriärer”. Sin Facebookgrupp kallar de ”Stockholm är inte Bullerbyn”.
– Det gröna ska vara en del av staden. I Stockholm försöker man i stället göra staden till en del av naturen, säger initiativtagaren Anders Gardebring.
För tio år sedan var den nybyggaranda som Yimby ger uttryck för inte alls lika utbredd, menar arkitekten Tor Lindstrand. Den attityden förekom främst på konst- och arkitekturutbildningar. Själv föreslog han som student att evakuera hela Stockholms befolkning till Gärdet för en dags folkfest. Därifrån skulle bomber skickas i väg för att spränga slumpvisa områden i innerstaden.
– Det var ett debattinlägg, ett sätt att säga ”bomba bort nostalgin!” och visa på destruktion som en möjlighet till förnyelse, säger Tor Lindstrand.
I dag är han lektor i designprocesser på sin gamla skola, samt verksam i konst- och arkitekturgruppen International Festival. De har bland annat, med kommunens hjälp, åstadkommit ett torg utanför Tensta konsthall.
– Arkitekter är överlag väldigt passiva. Vi sitter vid en telefon och väntar på att någon ska ringa och be oss rita en sommarstuga. Torget, som vi fortfarande jobbar med på olika sätt, är intressant ur en demokratisk synvinkel: Vem kan föreslå ett torg? Är det bara politiker? Nej.
Tor Lindstrand fortsätter:
– De senaste tio åren har innerstaden i Stockholm homogeniserats. Jag är mer intresserad av förorten. Det som saknas där är förändring. Men – om man ska uttrycka sig drastiskt – eftersom ingen bryr sig, så finns det samtidigt möjligheter att göra något.
Som att uppföra ett stockholmskt svar på New Yorks Central Park, till exempel. Jan Enfors, stadsarkitekt i Sollentuna kommun, har tagit fram en plan för hur Järvafältet, mellan Tensta/Rinkeby och Kista/Akalla, kan utvecklas. I dag fungerar fältet som en barriär, menar han. Få rör sig över det.
Med överdäckning av motorvägen från Tenstasidan, promenadstråk, aktiveteter – kanske en simhall och ett museum – skulle det i stället bli en park som binder ihop stadsdelarna. Det sammanhängande grönområdet kan sträcka sig från Norrtull, via Brunnsviken, Haga och Sundbyberg ända ut till Barkarby. De omkringliggande kommunerna, inklusive Stockholm, är positiva till förslaget.
– Det finns en ouppbyggd tunnelbanestation halvvägs ut, i Kymlinge. Den skulle man kunna öppna. Då behöver stockholmarna bara ta på sig sköna skor, eller skidor på vintern, och åka för att stiga av mitt ute på Järvafältet. Som man gör vid Holmenkollen i Oslo, säger Jan Enfors.