Nour El-Refai i bröstdebatt
”ANSTÄNDIGHET.” Det var motiveringen när några kvinnor som badat topless på ett badhus i Uppsala avvisades därifrån. Kvinnorna, som tillhör aktionen ”Bara bröst”, anmälde badhuset till JämO, som valde att inte driva frågan vidare med motiveringen att ”diskriminering” innebär att någon blivit särbehandlad. Vilket var tveksamt i det här fallet.
Den fråga om vad som är ”anständighet” och vad som är diskriminering som aktionen aktualiserar mycket tydligt diskuteras i kväll under rubriken ”Bara bröst eller bara Bröst” på Södra teatern. Det är RFSU som för tredje gången arrangerar en serie samtal där.
– De två tidigare serierna har varit så lyckade så vi bestämde oss tillsammans för att fortsätta, säger Frederick Lidman, som är med i gruppen som arrangerar seminarierna.
– Vi tar ett brett grepp över frågorna vi diskuterar och vårt mål är att främja öppenhet och tolerans. Vi vill ge kunskap och vi vill att man skall gå därifrån med flera och nya infallsvinklar, säger han.
– Framför allt vill vi undvika skyttegravskrig i debatterna. Det främjar ingen. Och det har vi faktiskt lyckats med hittills. Vi har haft bra och välbesökta samtal som förts med respekt och gott humör.
Några tidigare samtalsämnen har varit ”Barn – en rättighet?” och ”BDSM”, alltså bondage, disciplin, sadism, masochism.
I KVÄLLENS SAMTAL deltar Ragnhild Karlsson från aktionsgruppen ”Bara bröst”, Andreas Ahlén från JämO, Nour El-Refai, som blottade sina bröst i humorprogrammet ”Raj-Raj” och blev fälld för ofredande, samt Beatrice Fredriksson från Muf, som tillsammans med Malin Petré startat bloggen ”antifeministiskt initiativ” och som menar att jämställdheten kan lösas på annat sätt än genom feminism.
Ulf B Andersson från RFSU är moderator.
Nästa samtal blir den 7 maj och då är ämnet ”Sex under EU:s täcke – lika för alla överallt” där frågan ställs om det vi tar för givet i Sverige är lika självklart överallt. Som till exempel synen på preventivmedel och aborter. Den 2 juni, alldeles i slutet av teatersäsongen, diskuteras ”Sex och kön på teatern” där en av frågorna är vad som händer när man låter kvinnor spela män och tvärtom: Suddas gränserna mellan könen ut eller markeras de ännu tydligare?