I kväll inleds tio dagars Pridefestligheter med den stora invigningsgalan på Skansen, när Stockholm för andra gången står värd för Europride (en festivaltitel som varje år får användas av en europeisk festival för hbt-personer, reds. anm.). Galan har allsångstema och kvällen leds av Babsan och Christer Björkman.
Flera artister kommer att uppträda, bland andra Annelie Rydé, Östen med resten och Marit Bergman. Och så hålls de traditionsenliga invigningstalen.
Årets tre talare ska både representera hbt-rörelsen i Sverige, Europa och världen. De är den indiske prinsen Manvendra Singh Gohil, en av Indiens få öppna hbt-personer, EU-minister Cecilia Malmström, som var den första svenska ministern att delta i ett annat lands Pridefestival i Warszawa 2007, och Tiina Rosenberg, professor i genusvetenskap. Tiina Rosenberg kommer att tala om svenska hbtrörelsens framsteg under de senaste tio åren.
– Det blir lite nostalgi, 1998 var ju ett viktigt år. Det var då Elisabeth Ohlson Wallin gjorde sin ”Ecce Homo”-utställning, Dana International vann Eurovision och första gången vi hade en stor Prideparad i Stockholm. Jag kommer att reflektera över tiden sedan dess, hbt-rörelsen har gått framåt, vi har i dag ett ökat medvetande om hbt-frågor och en hbt-offentlighet.
Hur minns du Pride 1998?
– Det var fantastiskt, det kändes lite overkligt. Det kändes historiskt redan då, det kändes i luften att någonting skulle hända.
Vad betyder det för dig att vara invigningstalare på Pridefestivalen?
– För mig är det en stor ära, jag är både hedrad och rörd. Att bli invigningstalare är ju egentligen inte något tack för lång och trogen tjänst, utan traditionellt sett har man har kallat in folk från eftersatta områden, idrotten till exempel. Men eftersom vi har Europride i år har man tänkt lite annorlunda.
Vilka arrangemang vill du rekommendera?
– Det beror lite på vad man är intresserad av, man kan festa och träffa vänner men för mig har seminariecentret varit grejen med Pride, diskussionerna som hålls där. Men om man bara ska göra en grej och få ett minne för livet ska man gå i Prideparaden förstås, det är väldigt storslaget och alla kan vara med.