Våren 1978 skulle min mamma snart gifta sig. För att fira denna stundande högtidsdag bidrog hennes polare från universitetet med en femtiolapp var. De fixade middag i en liten lya på Söder, klädde ut henne till jättebebis i velourdräkt och gick ut och gjorde stan.
Snabbspola fram till våren 2011: Jag har just satt in 1 500 kronor till min kompis möhippa och börjar gripas av panik över hur vi ska hinna med alla inplanerade aktiviteter under dagen.

I jakten på det kompletta life­stylelivet har möhippan utvecklats från knytkalas till att bli ett fullskaligt event och en effektiv tidsslukare.
Att bröllopsindustrin omsätter enorma summor är inget nytt, det är inte så svårt att få folk att betala för hjärtformade rosenblad i stället för risgryn. Ett maffigt bröllop kräver en lika maffig möhippa/svensexa. Med en budget på upp till 30 000 per dag för ett dussin deltagare är det inte konstigt att upplevelseindustrin vill få en del av kakan. Samma företag som erbjuder konferenser med ”det lilla extra” lockar villrådiga kompisgäng att investera sexans och hippans budget på en uppsjö av aktiviteter. Ju fräsigare, desto bättre, vi betalar gärna.

Wikipedia beskriver en möhippa på följande sätt ”Den ökade jämställdheten har lett till att möhippan kommit att överta delar av svensexans äventyrliga format.”
Icke. En snabb titt på Googles 1 150 000 sökresultat visar att utbudet domineras av gruppaktiviteter gjorda för desperata hemmafruar. Matlagningskurser, drejning, porslinsmålning och blomsterarrange­ring är populärt. En sökning på ”svensexa” får hälften så många träffar. Rart optimistiska sajter som Bröllopslycka.se föreslår att brudgummen målar en tavla eller bakar en liten bröllopstårta till sin kommande fru men majoriteten ser svensexan som ”ett tillfälle då män får vara män”. Testosteron­nivåerna når nya höjder i tornerspel, skytte med kalasjnikov eller gyttjebrottning med marskalken.

Oavsett aktiviteter så planerar de inte sig själva. Tio gruppträffar eller fler krävs för att med psykopatisk precision fylla i ett Excelschema halvtimme för halvtimme. Kidnappning, frukost, utklädning, förmiddagsaktivitet, transport, lunch, lekar under lunchen, eftermiddagsaktivitet, middag, underhållning och utgång är bara ett urval av allt som ska bestämmas. Ju längre möhippa, desto fler träffar, mejl, Facebookmeddelanden, Skypesessioner, Twitteruppdateringar och telefonsamtal inom planeringsgruppen.

När deltagarna tryckt upp speciella möhippe-t-tröjor, bakat en handfull pajer och/eller spritsat ett tjog cupcakes med brudparets initialer är det äntligen dags.
Upp och hoppa med ett leende vid halv sju-snåret och packa väskan för hippedagen eller hippehelgen. Packa gympaskor för fångarna på fortet, lågskor för stadsaktiviteter och högklackat för klubbande. Sportkläder, vanliga kläder och festkläder. Sen finns det om du har tur en sjuksköterskeuniform i din storlek när det är dags för bruden att vara huvudperson i sin egen musikvideo. Bakom en aerobicsinstruktör som hatar sitt liv trillar gruppen in i varandra, spiknyktra eftersom det bara fanns tid klockan 8 och svettiga i illasittande gummiklänningar där skreven inte luktar hallon. Klockan 10 har du förlorat din vilja att leva men du kämpar tappert vidare, snart är det ju dags för lunchen då vi ska göra vår egen korv. Med busskorten runt halsen likt en grupp 70-plussare med all inclusive-passen i högsta hugg beger vi oss till ett spa i villaförorten. Där blir vi sittande i omklädningsrummet i en timme snaskandes sura klementiner när bruden bjuds på ansiktsbehandling de luxe. För att spara pengar intas kvällens första drink på den lokala sportbaren och bartendern skrattar rått när vi ber om en Bellini. Fem i gänget pratar konstant i telefon och försöker lugna sina män som är hemma med bebisen själva för första gången. Någon av dem väser att det inte är deras fel att deras patetiska kompis gifter sig så jävla sent i livet. Bruden råkar höra och börjar shotta Jäger som det vore 1993.

När stortaxin parkerar framför Rose ser vi att vi är 15 år äldre än den äldsta tjejen i kön.
Den första som åker hem är stämplad som svikare för evigt. Jag inser att det är jag också. Jag har spritindränkt, tuttat på och fullkomligt pulvriserat mina egna chanser att någon ordnar en möhippa för mig. Men det gör faktiskt ingenting. Dyk upp hemma hos mig med en femtiolapp bara. Jag tror att mamma har bebisdräkten kvar.