DEN 11 NOVEMBER 1918 klockan 11 på förmiddagen avblåstes det krig vi kallar första världskriget. På 90-årsdagen av vapenstilleståndet på tisdag uruppför Teaterstudio Lederman kompositören Peter Lindroths sångcykel med texter av den unge engelska poeten Wilfred Owen, som stupade en vecka före krigsslutet.
Som så många andra unga engelsmän gick Wilfred Owens glatt ut i kriget fylld av optimism. Som så många av dessa unga män kom han aldrig tillbaka. Men med sina dikter därifrån vittnar han ständigt om alla krigs vanvett.

HAN VAR 25 ÅR när han stupade utanför byn Ors i norra Frankrike. Hans mor lär ha fått telegrammet med dödsbudet samtidigt som hon hörde kyrkklockorna ringa för freden. Owens optimism när han gick ut i kriget förbyttes raskt till sin motsats. Han drabbades av krigsneuros och skickades hem för behandling. Tidigt mötte han poeten och författaren Siegfried Sasson, som han dyrkade och som blev hans mentor. Sasson fick stor betydelse för hans poesi, som han i början av vänskapen handgripligen redigerade.

OWENS BLEV ALDRIG tvingad att återvända till kriget. Men när Sasson skickades hem med en skottskada beslöt sig Owens för att ta hans plats vid fronten för att finnas där som vittne.

– Han, och ingen annan heller på slagfälten hade något som helst förtroende för pressen, som hela tiden propagerade för kriget trots den ena massakern efter den andra med groteska siffror om antal döda, säger Peter Lindroth.

– Owen var tvungen att vara där som öga och rapportera, det känner man i alla dikterna. Jag blev fullständigt knockad när jag läste dem första gången: av hans personliga attityd och av hans ton med en återhållen vrede i botten. Jag kände att det här måste jag bara göra något av, dels för att texten lockade till musik, dels för att här finns en historia som ingen i Sverige kommer ihåg.

Tolv sånger ingår i cykeln, som framförs av John Erik Eleby, som Peter Lindroth samarbetat med tidigare och som han kontaktade redan innan han började komponera. Pianist är Mårten Landström.

– Sångerna har olika infallsvinklar på det gemensamma temat krigets förfärliga verklighet: groteska beskrivningar, stillsamma betraktelser, tankar om framtiden och om sannolikheten att överleva, och uppgörelser med floskler som ”dö för fosterlandet”.