Extravagans, utlevelse och party. Stora kvinnor på mullrande motorcyklar och flamsiga män med högklackat och stora peruker. Det är Gay Pride över hela världen. Men Stockholm Pride är inte riktigt som andra pridefiranden.
Tio år gamla Stockholm Pride arrangerar åter Europride. Precis som i stora delar av världen kommer kvinnor på motorcykel först i paraden och ”Stolta föräldrar till homosexuella barn” att få de största applåderna. Över Stockholm kommer samma låtar som i San Francisco, São Paulo och Sydney att pumpas ut från enorma högtalare. Unga killar med tvättbrädsmagar kommer att dansa på lastbilsflaken till ”I am what I am”, ”It’s raining men” och ”I’m coming out”.
Den globala gaykulturen är sig ganska lik, men trots att Europride i Stockholm har alla kännetecken på ett äkta Pridefirande kommer inte alla att känna igen sig. Särskilt inte en del utländska besökare.
Stockholm har utvecklats annorlunda. När amerikanska hbt-personer reagerade mot att Pride blivit ett genomkommersiellt jättejippo, dominerat av vita rika bögar och startade alternativ, bildades i stället en koalition i Sverige.
En koalition för en vecka, ett gemensamt firande mellan schlagerbögar och genusvetare. Men det kunde ha blivit annorlunda. I början av 2000-talet var utvecklingen på väg åt ett annat håll. I tre år, från 2001 till 2003, hölls en festival som ville vara en motvikt till vad arrangörerna för Shamefestivalen kallade ett trist menlöst homonormativt reklamjippo. 2002 vandrade 500 personer, de flesta kvinnor, genom Söder i en queerfeministisk marsch.
Ulrika Dahl, numera universitetslektor på Södertörns högskola, var initiativtagare.
– Jag kom tillbaka från San Francisco och ville ha en dyke march också här, berättar hon.
Dyke march hålls över hela USA dagen före den stora Prideparaden och representerar en mer politisk del av hbt-världen. Ulrika Dahl kallade marschen en koalition för en dag då olika feminister samlades.
Efter marschen uppstod diskussioner om ifall man skulle arbeta med Pride eller inte. Faktum är att Pride nu i flera år har haft genusvetare som ordförande samtidigt som Pride har vuxit.
Schlagerkväll och öl i plastglas är fortfarande en viktig del, men Pride har samtidigt blivit en akademisk och kulturell hbtq-vecka. Festivalen har numera två hjärtan – Pride park och Pride house, med ungefär lika många arrangemang.
– Pride park är som vilken festival som helst, säger Ulrika Dahl. Det som är unikt med Pride i Stockholm jämfört med andra platser i världen är det som sker i Pride house i Kulturhuset. I år kommer många internationella tänkare och aktivister hit. Det handlar om ett enormt kunskapsutbyte.
Hon kommer själv att delta i debatter och workshops och släpper boken ”Femmes of power” som hon producerat tillsammans med fotografen Del La Grace Volcano.
Men trots allt närmar sig de två delarna varandra. I parken kommer det att finnas två nya scener, en kulturscen i samarbete med Riksteatern och en författarscen i samarbete med Normal förlag. På kulturscenen kommer Tiina Rosenberg och Suzanne Osten agera dj:er och flera teatrar att ge en försmak av höstens uppsättningar. Indierockaren Bitch och den kanadensiska folkmusikern Ferron, liksom hiphop och soulartisterna Goddes och She, kommer att framträda både på Kulturhusets tak och i Prideparken.
Stockholm och Europride stöder dessutom Pridefiranden i de delar av forna östblocket, där en regnbågsfärgad flagga fortfarande uppfattas som en stor provokation.