På fredagskvällen den 14 november 2008 går Daniel Eriksson ut för att rasta hunden Brorsan hemma i Högdalen. På gatan utanför lägenheten ser han en civilklädd polis. Danne tar en extra lång promenad men när han kommer tillbaka står polisen fortfarande kvar. Då vet han att de kommer att göra husrannsakan hos honom i kväll. Sju andra poliser dyker upp bakom buskar och ur trappuppgångar. Danne ber dem vänta i trapphuset tills hans femåriga dotter har somnat.
Han vet inte riktigt vad de letar efter men de hittar antagligen inte vad de söker för de tar inte med honom till stationen. Däremot hittar de nästan femtio tusen kronor och några flyers till en fest som Danne ska ordna två veckor senare i Magasin 15 i Ulvsunda industriområde. Då säger Danne som det är: pengarna ska han ha till festen, som ordnas för att samla in pengar till att starta en tatueringsstudio. Om det lyckas ska studion bli hans levebröd och vara hans väg från gatan. Polisen låter honom efter viss tvekan behålla pengarna.
Danne är entreprenören medan Salong Betongs andre grundare, Bläckan, är tatueringsartisten. Medan Danne var ute och ”gjorde bus” var Bläckan alltid bra på att rita, men skottade pellets på båtar för att överleva. Bläckan tatuerade sig själv för första gången när han var fjorton år, en sol på utsidan av handen. På en stol i sitt kök i Högdalen tatuerade han vänner och ryktet om hans talang spred sig. Mot slutet kunde han tatuera fyra dagar i veckan och blev inringd för att göra små kärlekstatueringar på kändisbröllop. Men han använde fortfarande bara knappnål, av typen som finns på vanliga anslagstavlor, och alla hans verk bestod av tusentals små prickar.
– Jag har alltid velat göra något av Bläckans talang, men han har inte velat. Men nu var det dags, han höll på att skaffa barn och jag hade redan en dotter. Man kan inte gå i graven utan att ha försökt, säger Danne.
Det är Dannes och Bläckans gamla kompis Skyrken som kommer med idén att de ska ordna en fest för att samla in pengar. ”Så gör punkarna”, säger han. Förutom bandet Hoffmaestro & Chraa ska även kompisen Matar Samba – som rappar under namnet Näääk och snart ska släppa sin första skiva – uppträda live, men två veckor före festen åker Matar in i fängelse. Danne och Bläckan behöver ungefär tre hundra betalande gäster på sin insamlingsfest, då går de runt och kommer att ha råd med ett fläktsystem till lokalen där de tänkt ha sin studio. Det kommer nästan nio hundra personer. Danne, som ordnar festen nästan helt ensam, är så stressad att han inte kommer ihåg något av kvällen efteråt.
– Det enda jag minns är att det är en jävla massa folk och att jag springer omkring med en walkie-talkie, säger Danne.
Den 14 januari 2009 slår så Salong Betong upp portarna och den första kunden är Skyrken. Då har de jobbat dygnet runt i två månader för att förvandla det övergivna källarkontoret till tatueringsstudio enligt miljöförvaltningens regler. Under tiden försöker Danne lära sig hur det fungerar att driva företag och de har kommit på en slogan till sin studio: ”Salong Betong – från ingenting till någonting.”
Det är inte helt lätt att hitta till Salong Betong, lokalen ligger inte i Högdalens centrum utan i en källare i det funkishusområde där Danne bor. Han brukar själv sitta bakom disken i entrén och spela dancehallmusik på hög volym, mest artisten Busy Signal. På väggen i den avskalade hallen finns en platt-tv som visar avsnitt efter avsnitt med ”Simpsons”. I en läderfåtölj sitter sångerskan och klubbarrangören Vanessa Falk med sin laptop. Brorsan, en engelsk staffordshire bullterrier, kommer fram och hoppar upp på alla besökare.
– Är du hundrädd? frågar Danne.
– Brorsan bits inte, han vill bara lägga din arm i sin mun. Det sägs att de känner av ditt blod- och levervärde genom att göra det.
Inne in ett av de två tatueringsrummen sitter Bläckan och Felix Paulin, studions andra tatuerare. Bläckan stryker med en blandning av vatten, sprit och såpa över ryggen på sin kund, för att ta bort blod och överblivet bläck.
Det traditionella sättet att bli tatuerare på är att gå som lärling hos en redan etablerad tatueringsartist. Det har inte Bläckan gjort och Salong Betongs stil skiljer sig lite från den traditionella skolan i Sverige. Den är mer realistisk och de använder bara svart och grått, aldrig färg. Basebollträn och knogjärn är återkommande motiv och text i typsnittet Chicano script.
– Jag har tänkt att tatueringsbranschen bara är pain, devil, evil, och pain igen. Jag hade ingenting där att göra. Men nu när vi har startat eget kan vi göra det på vårt sätt. Inga djävulsdyrkargrejer och inga rasistgaddningar, säger Bläckan.
– Tatueringsbranschen är förlegad. Det är gamla sjömän, ankare, dödskallar och rockabilly. Vi kommer från betongen och vi visste att det fanns en marknad för oss. Motivet är ju upp till kunden, men vi gillar höghus och förortsestetik, inte gamla skepp, säger Danne.
– Vi ritar om i princip alla motiv, allt som kommer från oss måste hålla en viss kvalitet. Jag gillar att göra rosor just nu. Rest in peace-motiv som är lite melankoliska, då brukar ju folk vilja ha rosor, säger Bläckan.
Mannen som Bläckan jobbar på ska få en drake över hela ryggen. Den kommer att ta minst tio timmar att göra, men han får inte allt på en gång utan kommer tillbaka flera dagar. I dag fyller Bläckan i drakens fjäll med grå färg. Mannen är i trettiofemårsåldern, han har ganska långt, lite tunt hår som han har kammat bakåt och han har redan flera tatueringar. Hans ögon följer oroligt vad vi gör i rummet, fotografen Lars som går omkring och fotar detaljer. Men efter hand sjunker huvudet lägre och lägre, mot slutet sitter han bara framlutad och gömmer ansiktet i händerna. Ibland skälver hela hans stora tunga kropp svagt. När det är dags för en paus verkar han helt slut. ”Det gör skitont”, säger han bara och meddelar att han tänker gå ut och ta en cigg.
Bredvid Bläckan sitter Felix och ska tatuera Matar. Matar Samba, som kallar sig Näääk när han rappar, har kommit ut från finkan nu och släppte till slut debutskivan ”Näääk vem?” i höstas. Salong Betong har blivit stjärnornas favoritsalong och bland kunderna märks Max Peezay, Gustaf Skarsgård, Swingfly och Torkel Petersson. ”Idol”-jurymedlemmen Laila Bagge har låtit Salong Betong formge logotypen till hennes klädmärke och tröjorna med Salong Betong-loggan på har precis blivit utnämnda till årets hetaste accessoarer av en krönikör i Metro. Och Bläckan och Felix har gjort utställningar med sina målningar i både Stockholm, Göteborg och Malmö.
Matar gjorde sin första tatuering när han var fjorton: ordet ”Wingz” på armen, namnet på rapgruppen som han var med i då. På frågan om det inte är olagligt att tatuera en fjortonåring svarar han bara kort: ”Inte i Högdalen.” I dag ska han få en trollslända som börjar vid axeln och går ner på ryggen. Matar darrar inte.
– Nu känns det inte så mycket men det kan komma plötsligt. Om det finns en nerv där. Den som jag gjorde under bröstet gjorde ondast, säger han.
Det är många i gänget kring Salong Betong som har samma tatueringar. Matar har flera, en där det står ”Life is a gamble” och en där det står ”Jag vinner inte jämt men jag förlorar aldrig”, och på armen har han ”1312” i romerska siffror. Det står för förkortningen ACAB – All Cops Are Bastards.
– Ibland kommer man in i något slags rush, då är man här och gaddar sig varje dag. Ibland kan det gå flera månader, säger Matar.
Den 1 oktober 2009 arrangerade Salong Betong en stor ettårsfest på Göta Källare. Det var lite för tidigt egentligen, Salongen fyller tekniskt sett ett år först nu på torsdag, men de slog ihop festen med releasefesten för Matars debutskiva ”Näääk vem?”. Matar släpptes från fängelset en vecka före festen och åkte direkt till Salong Betong och tatuerade ett knogjärn på benet. Då ville han prompt ha en tatuering av Danne och knogjärn är det enda Danne, som inte brukar tatuera, gör.
På festkvällen ringlade kön från Göta Källares ingång vid Medborgarplatsens tunnelbana ända ner till Biopalatset. Lokalen var full vid tiotiden. Nu hade Danne och Bläckan råd att hyra in personal och både klädföretag och en musiktidning sponsrade festen och delade ut ”goodie bags”. Danne kunde slappna av och gå omkring och mingla.
– Jag gick bara runt och var glad och en massa människor kom fram och gratulerade och sa ”Fan vad bra det har gått”, säger Danne.
Nu har Salong Betong en kö på flera månader för dem som vill tatuera sig. De siktar på att ha fyra fasta tatuerare som jobbar i studion i Högdalen. Sedan vill de öppna i andra städer. Danne sammanfattar det:
– Nu har Salong Betong blivit ”från ingenting till allting”.
Läs mer: Röster om Salong Betong