Vår förste testperson i På stans psykologitest fick pröva på bland annat yoga och bandymatch. I högerspalten ser du hur testet gick till.
1. Mjuk yoga
ABF-huset, 6 trappor, Sveav 41, t Rådmansgatan, kl 10.30.
”Att packa gympapåsen var svårt. Jag hade bara rosafärgade strumpor, visste inte om man skulle duscha efter eller om det ens fanns omklädningsrum. Väl på yogan stack jag ut, vilket kändes lite jobbigt. Medelåldern var hög, jag var sämst och den enda som inte kunde sitta på knäna. Den danske yogainstruktören Ole Schmidt var hård: ”Nej Eric, det här är höger hand!” Men samtidigt kände jag mig väldigt välkommen, vi hade en fin gemenskap. Damen bredvid mig tyckte att Kjerstin Dellerts träningsvideo skulle passa mig. ABF-huset är enkelt och öppet, billigt och inbjudande. Den avslutande avslappningsövningen gav mig mest. Jag upplevde att jag låg tyngdlöst på en stor svart blomma med ett blomblad omslutet kring mig som en filt. Blomman flög genom luften och jag kände som om någon andades mot mig. Det var en fin bild. Med tanke på mina tre livsvärderingar var yogan bra: jag kände tacksamhet mot samhället som kan ha sådana här fina institutioner, och att folk kan vara så snälla och öppna. Under meditationen kände jag mig hängiven. Att packa gympapåsen var förlamande, men nu vet jag vad man behöver ha med sig till nästa gång.”
2. Karin Bäckman, Citrullus
Surbrunnsgatan 60, t Odenplan, kl 12.15.
”Citrullus var en lugnare upplevelse. Det visade sig vara lika mycket fik som galleri. Konsten var enkel. Jag är ju lite av en romantiker, så de vardagliga motiven, lite drömska, passade mig bra. Det här är nog inget som konstskribenterna kommer att hylla som epokgörande, men ibland kan saker faktiskt bara få vara fina. Det kanske gick att läsa i mitt ansikte, men damen i kafékassan försökte bryta mina vanor när jag beställde lunch. Hon föreslog envist bönor, men jag kände att det fick vara nog med nyheter för en dag och beställde en foccacia.”
3. Hammarby—Villa/Lidköping
Zinkensdamms IP, Ringvägen 16, t Zinkensdamm, kl 19.
”Bandyn svarade inte så bra mot mina livsvärderingar. Jag hade svårt att hänge mig och kunde inte förmå mig att sjunga med i hejaramsorna, vilket jag skäms över. Jag har svårt att ta ord som bira och bärs i min mun. Det var svårt att dras med i spelet, bollen var så liten att man knappt såg den. Men ett plus var att man hörde spelarna väsa till varandra: ’Din jävul’! Det största problemet var att jag frös ända in i märgen, vilket gjorde det svårt att känna någon tacksamhet i stunden. Bandyn innebar inga förlamande val alls, jag köpte inget att äta och i övrigt var det bara att välja mellan att skrika eller inte skrika ramsor. Jag fick vatten på min kvarn om att bandy inte är min grej, men skulle kunna ge det en ny chans om jag hade en sälskinnsrock att ta på mig. Jag var helt enkelt dåligt förberedd.”
4. Middag på Inferno
Drottningg 85, t Rådmansgatan, kl 21.30.
”Först handlade restaurangvistelsen mest om att tina upp efter bandyn. Det hade varit mycket nytt under dagen, så jag valde ett säkert kort på menyn: Köttbullar med mos. Kom fram till att min hållning att inte förändra mig allt för mycket ändå inte är så dum. I och med att jag har ätit köttbullar så många gånger vet jag när köttbullarna är riktigt goda, riktigt värdiga. Och det här var värdiga köttbullar som jag åt med hängivenhet och kände stor tacksamhet över. Servicen var så bra att jag misstänkte att någon från redaktionen hade ringt och förvarnat. Hit kommer jag att gå igen, även om Inferno inte kommer att ersätta Svejk på måndagar eller få en egen fast dag. Jag kan inte äta ute varje dag.