Den legendariska franska författaren och provokatören Françoise Sagan skrev ”Slott i Sverige” 1960. Den brutala komedin, som utspelar sig på ett avsides gods, insnöat under fyra långa vintermånader, föll snabbt i glömska. Nu sätter Jenny Andréasson upp den på Dramaten.
– ”Slott i Sverige” handlar om underhållning till döds. Huvudpersonerna är ganska utleda och cyniska, så när det dyker upp ett besök ser de till att ha väldigt kul, säger Andréasson.
Vem har Françoise Sagan varit för dig?
– Framför allt en spännande gestalt, faktiskt. En stilikon som levde ett otroligt spejsat liv. Det var så många skandaler: Älskare, älskarinnor, hon var evenutellt incestuös med sin bror … Jag hade läst ”Bonjour tristesse”, men hade ingen aning om att hon var dramatiker också. Jag blev överraskad av hur otroligt rolig pjäsen var när jag hittade den. Hon har ett väldigt modernt, direkt tilltal.
Huvudrollen som systern Eleonor gör Rebecka Hemse, som tycker att den 33-åriga kvinnan är lättare att relatera till än Sagans mest kända romangestalt, den solbadande, sexuellt utlevande spleen-tonåringen ”Bonjour tristesse”.
– Det är väldigt lätt att vara desillusionerad när man är 19, och jag kan bli lite provocerad av det, säger hon.
– Eleonor är lättare att ta till sig. Hon är 33, en ganska förstörd person.
Vad är det som har gjort henne så förstörd?
– Det handlar kanske inte så mycket om yttre erfarenheter som om en slags inre mättnad. Sagan skildrar ett överflöd som gränsar intill leda. Där kan det finnas en längtan efter att utsättas för mer reella prövningar, nu är det i stället ett liv med för mycket stimuli, konstant bedövning i form av alkohol, lyx och socialt liv i en privilegierad krets. Det tror jag att vi kan känna igen oss i, i vår del av världen. Man blir ganska trött på omvärlden när den bara går ut på att man konfronteras med sig själv hela tiden.
”Slott i Sverige” har premiär 30 januari på Lilla scenen, Dramaten.