Baktakten ledde Jaqee till Köln och Berlin. Så här ser Sveriges främsta reggaetysklandsexport på Stockholm.
Vad förde dig till Berlin?
– Jag blev kallad, av stadens ande. Stadens själ sög in mig! Och så ska jag lansera min skiva i Europa.
Skivan spelades in i Köln, hur kom det sig? Tyskland har ju inte direkt ordet om sig att vara en stor reggaenation.
– Jag har hittat rätt mycket bra genom att hänga här. Men jag hade ingen aning innan jag åkte hit. Så är det ofta i mitt liv. Hade du frågat mig för sex månader sedan hade jag sagt ”va, ska jag bo i Berlin?”. Jag vet inte vad som händer i morgon.
När du hör ordet Stockholm, vad är det första du tänker på?
– Ojojoj. Stora brillor och en massa snygga människor. Och att det är väldigt dyrt.
Minns du första gången du var i Stockholm?
– Det var Vattenfestivalen. Man skulle dit och hitta killar att hångla med.
Är det ”dumt” rent karriärmässigt att inte bo i Stockholm?
– Min karriär har varit på mina villkor. Vill man köra stenhårt, aggressivt, är det kanske bättre att flytta till Stockholm. Men jag har varit väldigt hemkär i Göteborg.
Du hade kanske inte börjat sjunga med Nationalteatern om du bott här?
– Nej. När de frågade om jag ville vara med visste jag inte vilka de var. Jag fick råplugga. De är ju jättestora! Hade jag vetat det skulle jag säkert ha fått panik och sagt nej. De är grymma. Jag gillar hela deras ingång i musik- och kulturvärlden. Texterna fick mig direkt.
Har du hunnit sjunga något på tyska?
– Nej, jag kan ingen tyska. Men jag borde kanske översätta någon av mina låtar.
Hur ser en typisk dag ut när du är i Stockholm?
– Ofta är jag där för att göra något. Sedan ringer jag upp folk som vill hänga med mig. Tar lite mat, tar lite vin, blir riktigt glad. Det brukar bli intensivt, jag försöker passa på att träffa alla.
Vad missar du absolut inte när du är i Stockholm?
– Förut var det att hänga mycket på second handbutiker. Men är jag rätt fattig, så jag skiter i det.