Göteborgaren Joel Alme är en av medlemmarna i popgruppen Hästpojken, vars debutskiva ”Caligula” togs emot med öppna armar av musikpressen i vintras. Om möjligt än mer hyllad blev Joel Almes solodebut, den vackra ”A master of ceremonies”, som släpptes några månader senare.
Vi ringde upp Joel och ställde den förmätna frågan:
Varför har inte du, som många andra, flyttat till Stockholm?
– Jag gillar inte Stockholm. Det är en väldigt vacker stad, men så överfull av prestationsångest att man mår illa.
Hur brukar du bo när du är här?
– Då bor jag hos min flickvän som är bosatt här. Om jag har otur, några nätter på psyket.
Hur ser en typisk dag ut när du är i Stockholm?
– Jag vaknar upp i världens största säng. Naken med yrsel och kramper. Pressar i mig frukost. Jag lägger sedan några timmar på att skriva och skicka närgångna sms till min flickvän som alltid är på jobbet. Hämtar min flickväns son på dagis, det är världens finaste kille. Lagar mat till hela tjocka familjen. Efter det brukar vi sitta ute på balkongen och mysa.
Vad missar du aldrig när du är här?
– Jesses krog i Kärrtorp. Underbar personal och finklädda människor.
Vad saknar du i stan?
– Jag saknar den obebodda känslan. I Stockholm har alla redan gjort allt, det känns som att det inte finns något mer att upptäcka.
Finns det något som är unikt för Stockholm, som du saknar där hemma?
– Hos er har man tagit tillvara på vattnet och så har ni väldigt mycket fina hus. Men ju finare hus, desto mer staket och otrevligare människor.
Hur upplever du den typiska stockholmaren?
– Medveten, stressad, panikångest, prestationsångest. Ingenting duger, man är ingen om man inte syns i medier eller tjänar mycket pengar. Man har problem med bostad, självkänslan sitter i kläderna, det finns ingen romantik. Man är ute tjugo dagar i veckan, man är proffsigt trevlig. Folk är manipulativa och allmänt lata.
– Men självklart finns det fina människor här också. När det finns så mycket fulhet runt omkring utmärker sig de fina människorna än mer. Och då vinner de över allt annat.
Var bor du nu?
– På Brännö, en ö utanför Göteborg. I en liten stuga.
Har du hittat hem?
– Jag känner mig hemma där nu, men min kärlek bor i Stockholm så mest hemma känner jag mig när jag är med henne. Ute på Brännö.