Pontus Hjelm sjunger i bästsäljande metalbandet Dead By April. Född göteborgare tycker han att man aldrig kan säga ”ä dä gôtt ellä” för ofta.
Var och hur bor du nu?
– Jag bor i min studio och hos min flickvän.
Hur fungerar studion som bostad?
– Nja. Bor och bor … jag sover där. Det finns vatten, och en uppblåsbar 1,40-säng, som är helt grym! Men ingen dusch. För några år sedan bodde jag där i och för sig i sex månader i sträck.
Utan dusch?
– Ja. Men jag tränar mycket, jag duschade på gymmet. Tvätta fick jag göra hos morsan. Man får göra sina hundår.
Är det ”dumt” rent karriärmässigt att inte bo i Stockholm?
– Nej, det tycker jag verkligen inte. Jag försökte tidigt komma in som låtskrivare. Då ringde jag och bokade upp möten på skivbolag och förlag, jag fick skitbra kontakter, som jag fortfarande har kvar.
Men mingelfaktorn saknas?
– Den skulle jag aldrig ha utnyttjat ändå. Jag är en studioråtta som gömmer mig i min studio – utan fönster.
Ni spelade in delar av albumet i Stockholm, hann du hitta några ställen som du gillar?
– Ja, ett skönt gym vid Gullmarsplan, ett svettigt sketet gym. Jag gillar ställen som är så, det blir skön stämning. Man är där för att lyfta skrot. Hellre det än att gå på Sats där alla anställda går i kostym och det spelas klassisk musik. Det blir för ytligt.
När du hör ordet Stockholm, vad är det första du tänker på?
– Vägen dit. Nio av tio gånger som vi har åkt har vi trängts sex personer plus bagage i en minibuss. Till slut kan man varenda McDonald’s och bondgård. Så första tanken är ”Nej, ska vi åka den vägen igen?!”
Vad borde stockholmare lära sig av göteborgare, och vice versa?
– Det generella är att det är väldigt högt tempo i stan. Metropolkänsla. Det kan vi lära oss av i Göteborg, där är vi lite slappa. Det stockholmare borde lära sig är att säga ”ä dä gôtt ellä?” Det uttrycket kan aldrig användas för mycket. Man kan säga det om precis allt, i vilken situation som helst, till vilken fråga eller påstående som helst.