Berns salonger är för några dagar sannolikt Skandinaviens minst privata plats och det är omöjligt att gå från Berzelii park till Stureplan utan att hamna i skottlinjen för ett antal ”gatumode”-plåtningar. Resultaten hamnar snart i tidningar, bloggar och sociala forum – vilket ingen har något emot.
Vid ett tillfälle blir en ung tjej fotograferad av den schweiziske gatumodebloggaren Yvan ”Facehunter” Rodic utanför Berns entré. Tjejens kompis fotograferar samtidigt ”Facehunter”, och en fjärde person fotograferar hela situationen. Det är som att se den internrefererande diskussionen på nätforumet Twitter, förkroppsligad och påklädd.
Dock inte särskilt påklädd. Ett av vintermodeveckans största problem är de klimatologiska förutsättningarna. Minus sex grader och ishalka är dåliga förutsättningar för trendkorrekt klädsel – ingen vill ju blogga om en täckjacka. Ska man vara fin får man frysa pin, och helst på så många olika sätt som möjligt. Det gäller både kvinnor och män.
Under måndagen hinner sångerskan Emilia de Poret byta utstyrsel fyra gånger. Hon vinner därmed över bloggaren Rebecca Simonsson, som bara mäktar med tre byten.
31 visningar ska klaras av på ynka tre dagar. Publiken är i stora drag densamma – alltså gäller det att märka ut sig för att inte försvinna i mängden. Ett märke som tagit detta på djupt allvar är de södermalmska jeansrumpornas särskilda beskyddare, Cheap Monday. Medan de flesta andra visningar äger rum inom några hektar kring Berns envisas man här med att skicka i väg besökarna någon helt annanstans. Häromåret blev det en bollplan i söderort. Den här gången har man hyrt bussar som hämtar upp gäster vid Nybroplan och kör dem till Kvarnholmens industriområde i Nacka.
Med den gångna helgens uppmärksammande ”överklassafari” till Solsidan i närminnet adderas en extra dimension när kolonnen fylld med klackskor och virkade slipsar rullar ut över Danvikstull och upp mot Henriksdalsberget. Titta, ett hyreshus!
Trots den långa avstickaren hittar många ut till visningen. Däribland brittiska The Telegraphs respekterade modeskribent Hilary Alexander, vilket väcker stort uppseende i lokalen. Översatt till politik motsvarar det ett statsbesök från åtminstone Polen.
– På Cheap Monday-visning i en stor, mörk lagerbyggnad i Stockholms utkant, skriver Alexander entusiastiskt på Twitter.
Nåja, Kvarnholmen ligger fem minuters båtfärd från Slottet. Men allt är förstås relativt.
Stämningen på veckan är över lag familjär – för familjär, menar en årligen återkommande kritik. Designer, marknadschefer och modejournalister minglar och skålar med varandra, tillropen är generellt överväldigande glada och den kritiska granskningen (i den mån läsarna vill ha en sådan, det är omtvistat) brukar lysa med sin frånvaro. Därför blir smällen desto högre när den ledande modesajten Rodeo publicerar sin recension av hajpade Whyreds visning på Liljevalchs.
”(Chefsdesignern) Roland Hjort återvänder gärna till 60-talet, och allra helst till ett brittiskt 60-tal. Det är som om en engelsk skolklass gjort en utflykt till skogen en murrig höstdag. Jag kommer på mig själv med att önska att de går vilse. Att de blir bergtagna, att de ramlar och skrapar knäna, vad som helst”, skriver sajten. Den icke undertecknade sågningen blir en snackis på Berns.
Whyred har även i övrigt haft det tufft på sistone – i fjol rapporterade branschmedierna om en förlust på 65 miljoner kronor över de tre senaste åren. Utöver det har man tappat stjärndesignern Behnaz Aram till H&M och dessutom har man blivit stämd på miljonbelopp av sin tidigare pr-byrå. Det sista blir extra intrikat eftersom byrån i fråga är en av modeveckans arrangörer.
”Det svenska modeundret” är inte bara underbart, men Roland Hjort ser inte alltför nedslagen ut i vimlet. Tvärtom, och snart är det ny säsong. Förhoppningsvis.
En av modeveckans stora tilldragelser sker utanför visningsschemat. Brittiska modehuset Burberry öppnar på tisdagen sin första butik i Stockholm, på fashionabla Biblioteksgatan, och man sparar varken på krut eller champagne. Flera stockholmska modeprofiler har klätts upp i märkets paradkläder och förutom vimmelfotografer är ett par filmteam på plats.
Det första som möter anländande gäster är dock en oväntad välkomstkommitté – Djurrättsalliansen. Ett drygt tiotal aktivister har parkerat utanför butiken för att med plakat, blodiga handskar och vad som ser ut att vara en död mink protestera mot företagets pälskommers. Aktionen har dragits ihop spontant på Facebook, berättar en av demonstranterna för DN Stockholm.
– Flera internationella modehus har tagit avstånd från päls, men Burberry har sagt att man tänker fortsätta.
Ni verkar gå lugnt till väga? Så är ju inte alltid fallet.
– Ja, vi tror inte att mer direkta aktioner gagnar våra syften. Om folk bara får veta vilket slags djurhållning som ligger bakom produkterna så kommer viljan att köpa dem minska. Därför satsar vi på information, säger mannen och räcker över ett flygblad till en förbipasserande kvinna.
Efter att den tillkallade polisen konstaterat att läget är lugnt och informerat butiksledningen om hur den svenska mötesfriheten fungerar fortsätter minglet som vanligt, med och utan päls, och demonstranterna avviker efter drygt en timme. En av dem bär för övrigt stövlar med Burberrys klassiska rutmönster. Är det modevecka så är det.
Så, hur bra är då Stockholms modevecka? Bättre och bättre, är den allmänna meningen på plats. Möjligen fick man i år en bekräftelse i det tysta: 2009 dömde H&M-bossen Stefan Persson i Dagens Industri ut hela det ”svenska modeundret” med hänvisning till att flera av de mest hyllade märkena omsatte mindre totalt än hans egen butik i Solna. I år deltog H&M för första gången på modeveckan, där man delade ut ett eget designpris.
Ställd jämte världsangelägenheter som Paris och Milanos motsvarigheter framstår förstås dagarna på Berns som en orgie i provinsialism – men kanske är det just det som är poängen.
Vana modeveckaresenären Agnes Braunerhielm skriver i senaste Icon att veckorna (numera har de flesta länder sin egen) fungerar som alternativa scener för nationella kulturuttryck. ”På catwalken skapas en inhemsk berättelse, som ger en lokal kulturell boost”, konstaterar hon.
Eller som Telegraphs Hilary Alexander sammanfattar för sina Twitterföljare:
– Tog just en renköttskanapé på Stockholms modevecka. When in Rome?