”Livet är som ett organiskt, själsligt kokain som varar längre.” Så beskriver den egensinniga författaren och poeten Bob Hansson existensen. För närvarande hyllar han livet med nyligen utkomna romanen ”Vips så blev det liv!” och med att sprida lyckobudskap från Dramatens stora scen.
– Den värld vi lever i håller på att gå under. Runt 25000 arter utrotas varje år – och det fortsätter bara att öka. Regnskogen och inlandsisen står inför ett oerhört överlevnadshot. Samtidigt ökar bara koldioxidutsläppen. Det måste uppmärksammas, säger han.
Budskapet med de böcker, workshopar och monologer som Hansson står bakom är att se på livet som storslaget i sig. Även det monumentala som krävdes för att livet skulle uppstå. Samtidigt förklarar han att det finns en rädsla för det storslagna hos människan.
– Stockholm är lite utav en ”dress down capital of the world”. Det är synd, förklarar han.
Under hösten är Bob Hansson inte bara aktuell med sin nya bok, uan även med en andra säsong av litteraturprogrammet ”Babel”. Där söker han efter något så komplext som lycka hos det svenska folket. Resultatet presenterar han som en monolog på Dramatens stora scen.
–Jag har fått väldigt mycket feedback och insett hur lika vi är. Nästan alla säger uteslutande att barn, kärlek och natur gör dem lyckliga. Det är gamla grejer. Fantasilöst men fantastiskt. Allt är gratis och gynnar inte direkt BNP, som skulle skapa jobb. Jag är förvånad och glad över att ingen blir lycklig över att köpa en tv i den tid vi lever i nu.
Själv tycker han att lycka är när människor befinner sig nära jaget.
–”Less is more” är fel. Det borde vara ”more is more”. På samma sätt som att en bra ost ska smaka mycket ost ska människor smaka mycket människa. Där är stockholmarna i underkant, de smakar lite för lite människa.
Så poetiskt, vad är poesi för dig?
–Senast i går uppenbarade jag poesi. Jag stod vid ett par klippor och såg ut över vattnet. Så upptäcker jag att det står en nedkilad parkbänk mitt i allt. Det är poetiskt. Att gatukontoret vill att man ska sitta där och uppleva det. En parkbänk är inte vacker i sig, men att den står där är det. I de fallen gör gatukontoret bättre poesi än många poeter.
Bob Hansson ger en kortversion av “En monolog om lycka” på Dramaten den 16 november.