När regissören Ellen Lamm frågade dramatikern Lucas Svensson om han ville skriva en pjäs om melankoli svarade han ”äntligen någon som ber mig …”
Ellen Lamm hade just läst Karin Johannissons uppmärksammade bok ”Melankoliska rum”, Lucas Svensson har alltid velat skriva om det tillstånd där man stänger allt mot världen, och han har själv erfarenheter av depression och melankoli.
Nu spelas hans ”Melancholia II” av eleverna i avgångsklassen på Teaterhögskolan i Stockholm, i regi Ellen Lamm.
– Jag har länge fascinerats av det förra sekelskiftet och tiden som följde med de stora krigen. Och mitt i detta, de som inte tar del längre. Jag har velat göra ett slags exposé över en värld drabbad av en existentiell depression, som inte är någon sjukdom. Men man säger nej till världen, man lever i den men vet inte varför. Det är som att leva kvar i en ständig vinter fast det blivit vår, säger Lucas Svensson.
Han har tidigare jobbat med elever från Teaterhögskolan och han säger att det i sammanhanget finns en speciell energi, hudlöshet och vilja som stimulerar. Och det är en speciell erfarenhet att skriva ett drama med tio lika stora roller.
– Och jag är så pass egocentrisk att jag skriver om det som fascinerar mig, säger han och han berättar att fönstret i hans arbetsrum i Köpenhamn vetter mot Kommunehospitalet som tidigare var det stora mentalsjukhuset. Och på sin anslagstavla har han alltid haft en reproduktion av Albrecht Dürers ”Melancholia I”, en melankolins urbild.
Ellen Lamm och Lucas Svensson samtalade innan han skrev, men inte under tiden.
– När han kom med sin text kände jag mig direkt hemma i den, säger hon.
– Det är en inifrånskildring och han har undvikit alla blindskär och schabloner som ligger nära till hands när det gäller att skildra mentala sjukdomstillstånd på scenen. Vi spelar ett slags förhöjd galenskap som inte är naturalistisk. Personerna skildras inte genom raster, de är vad de säger att de är: en person har en bror gjord av smör, en annan har händer av glas. Ingen litar på den faktiska världen vi befinner oss i, säger Ellen Lamm, som liksom Lucas Svensson inspirerats av Dürer och andra konstnärer, men också sagorna som Snövit och Guldlock, och hon nämner särskilt Tove Janssons ”Trollvinter” där hela världen kommit bort för det förvirrade Mumintrollet, som är den första av sitt slag som vaknar upp ur vinteridet.
”Melancholia II”, Teaterhögskolan, Valhallavägen 193. Spelas t o m den 22 maj.