– Till vår sjätte uppsättning var vi fler som längtade efter att ge oss i kast med August Strindberg, säger Jan-Eric Lundquist, som varit med sedan starten och som spelar officeren i ”Ett drömspel”, den Strindbergpjäs gruppen valde.

Att det blev just ”Ett drömspel” som väl knappast tillhör Strindbergs mer okomplicerade pjäser var regissören Sven-Arne Sandbergs förtjänst. Dels är den en av hans absoluta favoriter, dels passade rollbesättningen med sammansättningen på gruppen.

Jan-Eric Lundquist säger att bland pjäsens alla enastående partier har han främst fascinerats av samspelet mellan Indras dotter och advokaten och deras alltmer krackelerande äktenskap.

– Det handlar om hur vi skall stå ut med alla omtagningar i livet och om all den utsatthet vi alla bär på, säger han.
– Och ensamheten som vi alla bär samtidigt som vi strävar efter att nå varand­ra, säger han.

Och mitt i utsattheten finns en stor humor. Jan-Eric Lundquist tar sin egen roll officeren som exempel: Han väntar tåligt, år ut och år in utanför teatern på sin älskade Victoria, som aldrig kommer. Hans rosenbukett vissnar, han åldras men han ger aldrig upp hoppet.

– Det skall mycket till för att rucka hans kärlek till Victoria, säger han.

Apropå humorn: skolscenen är ett annat exempel. Bland barnen i en skolklass placeras advokaten efter att ha misslyckats med att promoveras som doktor. Han misslyckas med de enklaste additioner, han misslyckas med att tala om vad tid är. Och dråpligt är också grälet mellan dekanerna för de fyra olika universitetsfakulteterna, som utmynnar i en munhuggning på sandlådenivå.

– Det är så mycket i ”Ett drömspel” som är tidlöst och som talar till oss i dag, säger han.
– Och det är spännande att arbeta med drömmen som form – allt är möjligt.

Scenografin är enkel.

– Vi spelar i ett ganska litet rum draperat i svart och vi har publiken på två sidor, berättar Jan-Eric Lundquist.
– Vi har bearbetat texten, föreställningen är omkring en timme lång, säger han.