Lindy Larsson byter turkosa fjädrar mot tysk 70-talsbetong i Stockholms stadsteaters uppsättning av Botho Strauss "Stor och liten".
När Lindy Larsson rev av Jacques Brels ”Jackie” utstyrd i turkos toreador-kostym och rosa knästrumpor (bilden) på Parkteatern i somras charmade han häcken av både publik och recensenter.
– Brel är helig för många, men för mig känns han så mycket Scenskolan. Kajsa Giertz (regissören) sa ”glöm Brel, vad är din högsta dröm på scen?” Jag hade någon idé om att få blomma upp och förgås bland turkosa fjädrar.
Men nu byter Lindy (döpt efter en Meryl Streep- karaktär och misstogs ofta för flicka i de skolor han kom till under en kringflackande barndom med en romsk mamma) de turkosa plymerna mot en hårdare look. ”Stor och liten” på Stockholms stadsteater beskriver han som grå, tysk, 70-talsbetong.
Pjäsen av tyske dramatikern och författaren Botho Strauss är från 1978 och handlar om Lotte, som ligger i skilsmässa. Det är dansteatervirtuosen Birgitta Egerbladh som står för iscensättningen i tätt samarbete med en ensemble på sexton skådespelare och tre musiker. Alla, bland annat Björn Kjellman, Marie Richardson och Bernard Cauchard, spelar Lotte.
– Det är en knepig och märkvärdig text som passar Birgitta väldigt bra. Den är mest som olika tillstånd, säger Lindy Larsson som också var med i ”Tjechovträdgården”, Egerbladhs senaste uppsättning på Stadsteatern.
Ett par veckor före premiär är arbetet inne i en fas som enligt Lindy liknar en galen experimentverkstad.
Är det inte läskigt när det är så löst?
– Näe, det är skönt att inte veta allting, det lämnar ett glapp för fantasin. Det känns som att man skapar konst, säger Lindy som härnäst gör rollen som Carmen på Malmö stadsteater.
En framtid i röd sammet för Lindy Larsson, alltså.
”Stor och liten”, Stockholms stadsteater, Sergels torg 1, t T-Centralen, premiär fredag 3 april kl 19.