I Sverige tar någon livet av sig var sjätte timme. Självmord är den vanligaste dödsorsaken bland unga vuxna. Dessa hårresande fakta kommer från författaren och dramatikern Niklas Rådström, som skrivit och regisserar ”Gå genom ett berg”, en pjäs som utforskar depressionens väsen.
– Självmord är den yttersta konsekvensen av att vara i en djup depression, säger Niklas Rådström i telefon från Teater Brunnsgatan 4 där repetitionerna pågår i bakgrunden.
Han tillägger optimistiskt att depressioner i de allra flesta fall är något som går över, som får en lycklig lösning och möjliggör att man går vidare i livet. Men oavsett utgång finns det anledning att undersöka tillståndet närmare.
– Diskussioner som förs om psykiatri handlar oftast om spektakulära fall, hur man ska hjälpa knäppgökar på stan som slår ner folk med yxor. Men den stora delen av psykisk ohälsa är något helt annat: Det är vanliga människor i ganska vanliga situationer, men som hamnar i djupa kriser som kan vara livshotande.
”Gå genom ett berg” är uppbyggt som ett slags teatercollage. Rent dokumentära moment baserade på intervjuer med människor som gått igenom svåra depressioner blandas med poetiska, reflekterande och även en del komiska inslag. Fascination fyller Niklas Rådströms röst när han berättar om sitt intresse för fritt berättande.
– Då kan vad som helst hända, skådespelare och scenrum kan skifta gestalt i en andhämtning. Det är det som är teatergestaltandets magi och hjärta.
Till magin bidrar dessutom flera proffs: Skådespelarna Peter Oskarson och Kajsa Reingardt, jazzpianisten Bobo Stenson och scenografen Sören Brunes.
– Bland annat har vi flera kilometer rep på scenen, berättar Niklas Rådström och ropar ut i rummet ”exakt hur mycket rep var det?”.
– Fyra kilometer klein-blått rep har vi, rapporterar han nöjt i luren och tillägger att det måste ses.
På fredag är det premiär inte bara för ”Gå genom ett berg”, utan även för Troell-filmen ”Maria Larssons eviga ögonblick” som du skrivit manus till. Vad kommer du själv att se?
– Ingen av dem. Eller så sitter jag här på teatern gömd i en skrubb och lyssnar på publikens reaktioner.