Kalle Westerdahl sitter på tåget till Stockholm efter att ha spelat lunchteater i Sundsvall. Med regelbundna avbrott för tunnlar berättar han om sin monolog som han under april spelar lördagar på Mosebacke. Den handlar om hans pappa och uppväxten i Täby. Han säger att han ville utmana sig själv att göra det läskigaste han kunde tänka sig – att stå ensam på en scen.
– Jag brukade berätta roliga historier om min pappa på fester, så jag skrev ner dem.
Monologen handlar om en annorlunda uppväxt; det dricks för mycket och pappan bryr sig inte om att sonen tjuvkör på nätterna. Det blir en både rolig och sorglig föreställning där man får skratta mycket och har något att fundera på efteråt.
– ”Rasande rolig och outsägligt sorglig”, var det någon som skrev i en recension. Min pappa har inte sett den men han säger att jag har all rätt att göra vad jag vill med mina egna upplevelser.
Han har försökt skriva monologen med humor, värme och kärlek. Föräldrar/barnrelationen är ett populärt tema just nu även i litteraturen där Erik Wijk, Åsa Linderborg, och Hanna Hellquist har skrivit böcker om temat.
Hur känns det då, att klara det läskigaste du kunde tänka dig?
– Jag har spelat teater i grupp förut, men att stå där helt själv, det är det roligaste jag någonsin har gjort. Gör man något man är rädd för och klarar det så blir det en stor inre utdelning endorfinmässigt, skrattar han just innan samtalet bryts igen för en tunnel.
Westerdahl är van vid att resa, han har spelat själv i Nordmaling, Sundsvall, Skellefteå, Umeå, och flera andra städer mellan Trelleborg och Arjeplog i Riksteaterns regi.
Det råd han ger till den som vill skriva en egen monolog är: var dig själv, var ärlig mot dig själv och censurera inte. Bara utgå ifrån dig och tänk inte på vad andra förväntar sig.
Mikael Syrén, som regisserat ”Kvarteret Skatan”, och nu regisserar Westerdahls monolog, berättar hur projektet påbörjades:
– Han kom med en plastkasse anteckningar som inte nödvändigtvis höll ihop, men jag upptäckte ganska snabbt när jag började läsa att det fanns en del grejer så jag ringde honom direkt och sa att det här bli skitbra.
Föreställningen hade urpremiär på Teater Limbo och det var för den scenen de repade in den, en scen under Sergels torg som inte finns längre.
– Det såg ut som att man gick in i ett soprum.
Lördag 4 april spelar han i en flottare lokal på Mosebacke.
Lördagar i april (utom påskafton) till och med 2 maj, på Mosebacke, Mosebacke torg, t Slussen, klockan 18.30.