Spelplatsen i Mario Diaments pjäs ”Ruths bok” är en vind i ett hus i Argentina. Den sjuttioåriga Ruth går dit för att hämta något men väl där uppe glömmer hon vad. Hennes minne går egna vägar och i stället möter hon, eller snarare, drabbas hon av personer från sitt tidigare liv.
– Den helt unga Ruth sändes av sin mor från Warszawa till Argentina på 1930-talet för att räddas undan nazisterna, berättar Inger Norryd, som spelar Ruth i Aliasteaterns uppsättning.
– Där uppe på vinden framkallar hennes minne hela den familj hon levde med och som dog i koncentrationsläger. Hon blev den enda som överlevde, och nu konfronteras hon med sin skuld och skam över att hon ensam blev kvar när alla de andra gick under.
I mötet med minnet av sin mor anklagar Ruth henne: ”Hur kunde du skicka bort mig, jag ville hellre dö med min familj.”
Pia Oscarsson, som spelar modern, säger att ”Ruths bok” är som en lång psykoanalys, och att det skapar en fantastisk form för pjäsen, där det i det mest fasansfulla finns ljus och glädje och i slutet förtröstan och försoning.
Boris Glibosic spelar sonen Marek, som ställer sin mor Ruth till svars för att hon svikit honom och alltid varit frånvarande. En påminnelse om att de yttersta grymheterna inte bara drabbar dem som utsätts direkt, utan också kommande generationer.
Både Inger Norryd och Pia Oscarsson njuter av att spela i en stor ensemble med stora åldersskillnader och skiftande erfarenheter: professionella och praktikanter som ger och tar av varandra och till detta Nils Personne från klezmerorkestern Sabbath hela veckan.
– Det är ett stort ansvar att berätta om Förintelsen som ingen av oss varit med om, men som ingen får glömma.
Anna Maria Padilla, som översatt ”Ruths bok”, säger att den inte bara har dubbla bottnar. Den har många fler.
”Ruths bok”, Aliasteatern, Hälsingegatan 3, t Odenplan, premiär fredag 9 oktober kl 19. Spelas onsdag–lördag hela oktober och november.