NU BÖRJAR DET VERKLIGEN hända grejor i barnteatersvängen! För någon vecka sen hurrade jag inför Dockteatern Tittuts modigt nyskrivna ”När jag var liten …”. Och nu presenterar Teater Pero nästa innovativa barnföreställning som inte heller den lutar sig tryggt mot någon bästsäljande barnbok. ”Harald hittar hem” är en undersökande föreställning som använder sig av avancerad teaterestetik på en klart uttalad intellektuell nivå.
PERO HAR EN GEDIGEN grund av konstnärlig integritet, nogsamt inlyssnad erfarenhet och mimisk skicklighet.
Pjäsen handlar om en forskare som experimenterat fram vad hon förmodar är det ”perfekta barnet”. En ständigt leende pojke som tackar, bockar och aldrig blir obekväm. Men inom honom, liksom hos allt som börjar utvecklas, föds en längtan efter det okända, det som leder bort och vidare. Det som är lika frestande som äpplet var för Eva och den stängda dörren med fyrväpplingen lockade i Strindbergs ”Ett drömspel”. Harald går plötsligt ut.
MOT PATRIC LARSSONS NÄRMAST kliniskt enkla scenografi med två skärmar bygger skådespelarna en värld av tankar, känslor och väldigt mycket humor. ”Hur många var det egentligen som var med på scenen?” frågar en förtjust lärare sina lågstadieelever när vi alla myllrar ut ur salongen. Det kan man undra. Nog verkade det vara minst 20 personer och livsöden där framme! Och därtill lika många frågor om vad det kan betyda att bli en hel människa.